Sida 364
Utmärglade och undernärda barn från de tyska skräck- och förintelselägren får av de allierade sakkunnig sjukhusvård.
SS-män knäckte fångars ryggrad och slog loss njurar med påkar. »Sjukhusen en spöksyn som aldrig utplånas.»
Weimar, 25 april.
Jag har sett och hört Buchenwald. Det var icke det värsta av Tysklands koncentrationsläger. Snarare det bästa. Men likväl har det givit en chock för livet. Nu har jag sett nazismen, som i sin brutala realisering av människoföraktet måste ha spritt en stank, vars existens endast raffinerad skolning och propaganda kombinerad med servilitet och likgiltighet kan ha dolt för Tyskland och yttervärlden. Låt mig först och främst med mitt namn och mitt yrkes heder gå i borgen för att allt vad engelska och amerikanska kolleger skrivit om Buchenwald är sant och riktigt.
358
51 000 fångar mördade på 6 år.
När amerikanarna i mitten av april närmade sig Buchenwald, räknade det 46 000 fångar. Hälften lyckades det tyska vaktmanskapet evakuera eller tillintetgöra. Efter lägrets befrielse gav det efterlämnade kartoteket besked att 51 000 fångar under sex år avlidit eller avlivats.
Till deras minne står nu ett improviserat monument på samlingsplatsen, där SS-vakterna klockan 12 på söndagsmiddagarna offentligt straffade de fångar, som påstods ha begått disciplinbrott. De lades framstupa över en träbock, varvid de fästes med läderremmar över nacke, skuldror och rygg. Med två tumstjocka påkar slogos de över njurtrakten. Efter tjugufem slag var ryggraden knäckt och njurarna losslagna. Liken bars av medfångar till det närliggande krematoriet, vari sex ugnar skulle utplåna spåren.
Ohyggliga förhållanden i »sjukhuset».
I sjukhuset låg patienterna på golvets halm och madrasser, som på grund av
interiörer
avsaknad av tvättmedel och tillräcklig personal icke kunde hållas rena. Detta fångsjukhus hade egen operationssal. Men verktygen var för knappa. Jag har sett sprutor, som fångarna själva tillverkade i smyg. Jag har sett Buchenwalds patologiska, fysiologiska och histologiska experimentavdelningar med deras kakelklädda och rena laboratorier. De stod under nazistiska vetenskapsmäns överinseende med läkarutbildade fångar och studenter såsom assistenter.
De, som ännu finns i livet, berättar lugnt och utan hat att man där utförde experiment på levande människor tillsammans med marsvin och kaniner för att få fram ett serum mot fläcktyfus. Den inympade sjukdomen fick framskrida tills offren avled. Något effektivt serum hann man aldrig framställa. Jag har sett formalinbevarade preparat av sjukliga människokroppar men jag har också sett spritbevarade flak av tatuerad människohud. Samtidigt har jag sett torkad, tatuerad människohud att brukas till lampskärmar, plånböcker och portmonnäer. Ett sådant stycke var taget från ett mansbröst.
Det hela började med att en ung medicine studerande, Wagner, tillhörande SS, en dag anlände till lägret för att med hög auktorisering samla material till en doktorsavhandling om tatuering. Tatuerade fångar utsågs och erhöll evipaninsprutningar, varefter de tatuerade huddelarna avskars och preparerades. I de flesta fall avled offren.
Saml2armani på människohud.
Efter någon tid försvann emellertid Wagner och det uppgives att universitetet i Jena vägrade spika hans avhandling såsom vetenskapligt värdelös. Men hans sejour spred bland Buchenwalds vakter och deras hustrur samlarmani på tatueringar, varför de dödsbringande operationerna fortsatte.
Värst var den tidigare lägerföreståndaren Kocks makt. En polsk läkare, som tvingades att arbeta i olika laboratorier, förklarade för mig, att samtliga experiment krävde omkring 2000 dödsoffer. Indirekt bidrog serumexperimenten till att den dagliga dödssiffran bland fångarna var omkring 150.
Värst härjade tyfus, tuberkulos och andra sjukdomar orsakade av tilltagande
Källa: Project Runeberg ·