Sida 430
Bland tvåtusen husdjur
Under enormt jubel från de mångtusenhövdade åskådarmassorna drog den kungliga kortegen in på utställningsområdet.
Gråhårsbönder och linlugg, hästgala och tjurparader, när kungen invigde utställningen på Solvalla.
Himmelsblå var kungens förridare, blå var prinsessan Sibyllas kappa, och fläckfritt blå var himlen hela rikslantbruksmötets öppningsdag. Så var det också en fest att söka maken till: tusen svenska flaggor fyllde luften, och tjugu gånger så många utställningsbesökare från Sveriges alla landskap, socknar och byar myllrade mellan dundrande lantbruksmaskiner, glasstånd och utställningshallar från tidigt på morgonen till sena kvällen. :
Visningsringens läktare var fyllda till bristningsgränsen av 10,000 personer, och ungefär 4 000 föreningsbönder stod bakom sina gröna standar med en väldig fanborg av svenska flaggor i mitten, då kungen gjorde punktlig entré klockan elva i öppet fyrspann tillsammans med kronprinsessan och kronprinsen. I ekipaget efter kom prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla med alla småprinsessorna, och när den granna kortegen efter ett varv runt visningsarenan stannade framför kungliga tribunen med dess guldstolar och röda mattor, stod där en mängd högtidliga herrar i hög hatt och svart förmiddagselegans och tog emot: där var både statsråd — med P. A. i spetsen — landshövdingar och kammarherrar. Kungen lyfte den höga hatten och log, kronprinsen tog fram näsduken och torkade
424
pannan, och kronprinsessan och småprinsessorna fick famnen full av blommor. Även prinsarna Eugen, Wilhelm och Bertil hade tagit plats på honnörsläktaren. För övrigt sågs där de gästande utländska jordbruksministrarna — den danske hade fått förhinder — statsråden Sköld, Sträng, Gjöres och Danielson, general Jung och general Thörnell, president Ekeberg och många ur diplomatiska kåren. Så försvann ryttarnas blänkande hjälmar och de tomma vagnarna i ett moln av dåmm, och flaggan på kungens flaggstång mitt i ringen gick i topp till Paradmarschens toner. Sen hurrades fyra gånger för kungen och alla sjöng kungssången. Utställningsbestyrelsens ordförande friherre Beck-Friis hoppades
Ett präktigt sto med föl i ardennerparaden.
Alla landskap voro representerade i jörbsmarschen för kungen med Närkes fana itätem.
i sitt hälsningstal att rikslantbruksmötet skulle ge bevis för att vårt lands modernäring icke gått försvagad ur krigets kraftanspänning, utan tvärtom stärkts Sedan höll kungen öppningstalet. Det formade sig till ett tack till Sveriges folk för dess hjälp till krigets offer och em vädjan att inte förtröttas i den fortsatta hjälpen. :
Nu gick de tolv fanorna kring konunegens stora flaggstång mitt på fältet i topp. och ännu ett par tal följde: av RLF- ordföranden Bernhard Ekström och lantbruksförbundets ordförande Gösta Liedberg. Båda talen vittnade om att lant brukarna ämnar hävda sin näring: Ekström krävde att något skulle göras för att häva bristen på arbetskraft till jordbruket, och Liedberg efterlyste skydd mot övermäktig konkurrens utifrån. Så hurrades för kungen, jordbrukskonsulent G. Knutsson höll ett versifierat tal, och böndernas förbimarsch för kungen började. Efter den svenska tätfanan, lantbruksförbundets och RLF:s standar följde den väldiga fanborgen med hundratals svenska flaggor, som bugade för den kungliga ståten, och sen alla de gröna föreningsstandaren som bars av män från Mellösa och Falbygden, från Färs, Karlskoga och Närke, från Frosta och Kronoberg: där var hederliga gråhårsbönder och pigga dalmasar, husmödrar i husmorsdräkt. och ynglingar med linlugg. och alla tittade de enligt instruktionen spänt på kungen, som fick stå en god "stund, innan sista kolonnen ringlade ut och dess kökarl försvunnit.
Källa: Project Runeberg ·