Sida 431
1946
på rikslantbruksmöte.
En totalvy över rikslantbruksutställningen på invigningsdagen.
En djurparad utan like granskas av prisdomarna.
I djurhallarna, i visningsringen, i hönsgården och på områdets öppna platser är prisdomarna intensivt sysselsatta med att bedöma djurens yttre och inre egenskaper. De 400 hästarna provspringer, de låga, djupa, grova, rörliga, långsvansade och mörkblänkande nordsvenskarna, de kraftiga, grovbenta ardennerna och de läckra, högresta varmbloden. Tjurarnas kroppsbyggnad och avkastning granskas, där finns gamla matadorer och yngre i häftig kamp om placeringen, bl. a. en som värderats till 13,000 kr. Och korna lunkar
Utställningsbestyrelsens ordförande, friherre Carl Beck-Friis t. v., i samspråk med godsägare Rikard Westerdahl.
in med all den koelegans som eliten hos den svenska låglandsrasen kan prestera. Den svenska kulliga boskapen med sina päronformade kroppar och gracila benstommar producerar rena kaffegrädden, och här är Norrland på uppmarsch: produktionens tyngdpunkt förflyttar sig sakta från södern. Hos svinen strider den stora, vita engelska rasen med den förädlade lantrasens representanter. Man vet inte hur det går, men en sak är säker: den moderata bacontypen, som är mitt emellan mager och tjock, mitt emellan lång och kort, är framtidens skinkfavorit i Sverige. De 300 fåren lyfts upp på bord och synas: här är man långt ifrån pastoralens drömmande herdar och herdinnor, här granskas shropsbhire-, oxforddown- och lantrasfår med sakkunskapens lupp, och det grubblas över ryafårets ull, som skall bli rya- och flossamattor. Bland gässen är skåningarna i särklass, och det hjälper inte att de förnäma Toulousegässen och de graciösa italienarna skriar högt över den skånska, dvs. svenska, oartigheten. Och tupparna gal och hönorna kacklar och kaninerna tittar klotrunt, och ankorna somnar på vågen med näbben under vingen.
Men i minneshallen hänger porträtt av det svenska jordbrukets föregångsmän, och där tittar Rutger Maclean, Carl Georg Stjernswärd, Nonnen och andra ner på utställningsbesökaren, som bara har att bocka sig för de hjärnor som skapat de senaste 100 årens svenska jordbruksteknik.
27-årig nummerhäst på varmblodens dag.
Livregementets nummerhäst nr 2 237 blev publikfavorit på den varmblodiga hästens dag på Solvalla på torsdagen. Det är en fux med den ansenliga åldern av 27 år på nacken, men likafullt bar den sin ryttare elegant runt ringen under uppvisningen. Den går i dagliga övningar och hör naturligtvis ihop med vaktparaden när regementet har vakten.
—- Men vi kör den inte hårt numera, sade överste Thorén, som stod vid högtalaren under remonterridningen. Dessa minst sjuåriga svenska varmblod imponerade för övrigt stärligen, och inte minst gjorde de i allmänhet 17-åriga ryttarna sin sak bra. De har bara utbildats i ridning sedan den I april i år.
En traktor av modernaste typ.
425
Källa: Project Runeberg ·