Sida 441
1946
Finansministerns skattedilemma.
Finansminister Ernst Wigforss får taxeringen höjd.
Prövningsnämnden i Göteborgs och Bohus län har höjt finansminister Wigforss beskattningsbara inkomst till 37.100 kr. från 31.500, som statsrådet själv fått den till i sin deklaration. Det är emellertid inte fråga om något skattesmussel, utan bara ett bevis på hur svåra att tolka de svenska skattelagarna ibland kan vara. I
årets deklaration drog finansministern av 2/3 av sitt riksdags-
arvode i enlighet med en bestämmelse, som säger att riksdagsman som bor utanför riksdagsorten har rätt härtill. Taxeringsnämnden godtog avdraget. Hr Wigforss frågade därefter själv prövningsnämnden, om detta var riktigt, och denna fråga har prövningsnämnden nu besvarat nekande.
Prövningsnämnden tog initiativet i skattefrågan. Det var inte finansminister Wigfors själv som aktualiserade frågan om riktigheten av det av honom gjorda avdraget. Hr Wigforss framhåller vid ett samtal med Expressen att prövningsnämnden i Göteborgs och Bohus län stötte på honom i ärendet. Därvid hänvisade nämnden till skattedirektör K. G. A. Sandströms-nyutkomna bok.
Wigforss donerar 20 000 kr. till stat och kommun.
I finansministerns mycket omskrivna skattefråga har inträtt en ny fas. Hr Wigforss har nämligen förklarat sig vilja till stat och kommun överlämna en gåva på 20 075 kr. Åtgärden motiverar statsrådet i följande skrivelse till länsstyrelsen i Göteborg:
Samtidigt med att detta brev avgår insättes på postgiro för kronouppbördskassören kr. 14488 och för kommunaluppbördskassören 5 587 att som gåva överlämnas till staten och kommunen. Summorna utgör det sammanlagda belopp, varmed mina skatter till stat och kommun skulle ha ökats därest under de år, då jag har varit finansminister, taxeringsmyndigheterna hade tillämpat den tolkning av reglerna för beskattning av riksdagsarvoden, som 1 år godtagits av prövningsnämnden i Göteborg.
De invändningar, som kan göras mot denna tolkning är här inte platsen att ta upp till behandling. Mitt steg har ingenting med den vent juridiska frågan att göra, icke heller med den moraliska. Det motiveras helt med min ställning som finansminister med en skalttepolitik, som inte har kunnat undgå att kalla fram strid och sätta lidelserna i rörelse.
Till denna motivering vill jag återkomma i annat sammanhang.
Ernst Wigforss.
Ur insändarspalterna:
Wigforss i radio.
Vart hade den hurtiga Wigforss-rösten tagit vägen vid radioanförandet och som vi vant oss att höra vid redogörelsen över miljonrullningarna i samband med statsverkspropositionen? I stället fick vi lyssnare till livs en redogörelse hur man lämpligast upprättar en självdeklaration och i en tonart, som närmast påminde om den skuldmedvetne skolpojkens darrande stämma. Man får sålunda, sedan man deklarerat sin inkomst, göra praktiskt taget vilka avdrag som helst och sedan lita till Vår Herre och prövningsnämnden?
Att ställa sig frågan, om jag har rätt till den högre lönen och om jag verkligen haft dessa merutgifter, som jag yrkar avdrag för är alldeles obehövligt, när man heter Wigforss och äf permanent finansminister. Medelsvenson.
Finansminister Ernst Wigjorss.
Wigforss riksdagsarvode är för högt sedan 13 år.
Det finns en hel del riksdagsmän, både statsråd och andra, som kanske fått sig en tankeställare genom finansminister Wigforss skattefall och därav följande »donation», och det är också enligt sakkunskapen så att hr Wigforss inte bara tidigare haft för låg skatt, utan dessutom råkat få för högt riksdagsarvode — liksom flera av sina riksdagskolleger. — Finansministerns fall är det klaraste. Visserligen anger han Göteborg som sin hemort och är mantalsskriven där, men någon gatuadress eller telefon där har han inte; i verkligheten bor han på Gärdet i Stockholm. Nu utgår ett högre arvode till riksdagsman som är bosatt utanför den ort där riksdag hålles, nämligen 500 kr. pr halv månad, medan riksdagsman som bor på samma ort får 375 kr. för samma tid. För riksdagsmän som är bosatta på annan ort får dessutom två tredjedelar av riksdagsarvodet dras av vid taxeringen, varvid motiveringen är densamma som för det högre arvodet, nämligen de ökade kostnaderna för dem att hålla sig med bostad på två håll.
FINNS NÅGRA BILDADE sympatiska män i 30-årsåldern, som kan skingra dystra skattetankar hos två intellektuella, husliga damer. För att lyckas bör de ha ett vinnande sätt och vara roade av sport, dans och en och annan allvarlig diskussion. Ev. äkt. Svar, var för sig till »Surkart» och »Galläpple», D. N., S:t Erikspl.
435
Källa: Project Runeberg ·