Sida 103
S1KHS OCH GOORKHAS. 103
de karlar i de svarta regementena, som jag tyckte vara mest pittoreska och målningsvärda, och det fanns i det afseendet snart sagdt embarras de richesse.
En morgon kommo till mig på min begäran tre Goorkhas och två Sikhs. Sikherna äro högväxta och hafva ett judiskt-persiskt ntscendc. De äro också från Afganistan och Punjab, det nordvestliga gränslandet mot Persien. De hafva visat sig vara mycket tappra fiender, hvilka Engelsmännen haft stor svårighet att besegra. Xu
c O O
äro de deremot mycket pålitliga och stridbara trupper i den engelsk-indiska arméen, der de utmärka sig såsom våghalsiga och säkra ryttare. De bära på hufvudet ofantliga turbaner, somliga till och med två eller tre stora sammanvridna schalar, samt lära aldrig klippa håret, hvil-ket, insmordt med härsket smör och sur mjölk, sprider en vidrig lukt. De hafva ofta halsband af fyrkantiga
O J O
guldbitar och guldmynt, äfvensom i öronen stora guld-
Cm/' HD
ringar, ibland fyra tum i diameter. Goorkhas deremot äro små, snarlika Chineser eller Tartarer, citrongula i ansigtet, med hardt lindade små turbaner och bära i det grant broderade bältet besynnerliga vapen, tunga tulwarer, knif-var och sablar med emaljeradc fästen. Dessa höra till de hjelptrupper, som kungen af Xepaul skickat från den nordostliga gränsen. Alan berättade mig, att bland dessa Goorkhas, huru små och spensliga de än tyckas vara, det likväl kan finnas karlar, som med sin vanskapligt klumpiga »tuhvar» eller sabel förmå afhugga en buffeioxes horn i ett enda hugg eller på samma sätt hugga igenom en jernladdstake, ja till och med, såsom man påstod, en gevärspipa. Dessa deras sablar äro tyngre, tjockare och bredare mot ändan än närmast fästet, hafva ingen spets,
Källa: Project Runeberg ·