Sida 115
OI!MT.Tl'SA]>K. .11;")
saren ut (»tt par påsar och ur dessa tre slingriga och hala ormar, hvardera omkring tre alnar lanfr. Dessa lifliga
C c
reptiler lät han först en stund slingra sig sä mycket som dem lvste och behagade, till dess han fann ögonblicket passande att sjelf blanda sig i leken, lian satte sig då nedhukad, sa att knäna skjöto upp öfver öronen, och började flöjtå klagande och jemmerliga toner på ett slags pipa eller klarinett, som gick genom en ihålig kokosnöt, dervid hoppande och följande ormarnes slingriga rörelser med stor uppmärksamhet. Ormarno tycktes snart underligt nog blifva charmerade af detta illalåtande solo, åt-
c O '
minstone svntes de (jvästa eller förundrade, till dess en af dem, förmodligen en främmande och ouppfostrad sälle, fann musiken så förargligt dålig, att han icke allenast började att, så godt han kunde, hväsa fram sin kritik, utan verkligen skred till handgripligheter, i det han gjorde ett utfall och bet virtuosen i armen, så att denne skrämd skrek till och kastade ifrån sig sin trollflöjt. 1 ögonblicket tog han likväl upp den igen och började ånyo blasa af alla krafter, fortissimo, eresccndo och eon senti-mento, så att ådrorna svälde i lians panna och ögonen nästan blcfvo blodsprängda — allt under det han hoppade omkring på marken efter ormarna, som nu tvektcs hafva blifvit alldeles från sina sinnen, oroliga, raglandc och rusiga af den öfverväldigande musiken, eller med ett ord förtjusta, hvarföre ock den förtjusande musikanten synbarligen icke var obelåten, när han fått fatt i stjertarne på dem och lyckligt och väl hade dem alla samtliga åter instoppade i sin korg. Från bettet sipprade emellertid blod, och han skyndade sig derförc att nr cn grön skinnpung, som han bar om halsen, framtaga en liten gråsvart
Källa: Project Runeberg ·