Sida 8
som äfven presterskapet icke sällan roar sig med, och när båda dessa parter komma till ett inre förstånd sinsemellan, är det icke lätt för andra menniskor att kunna tränga sig in i deras mysterier.
Stadens utseende var kanhända lifligare än eljest, emedan andra karnevalsdagen var inne och det till följd deraf på förmiddagen uti allt det öfriga hvimlet äfven började visa sig en mängd masker och kostymer, i synnerhet på den förnämsta gatan, »la Strada Reale». Jag tyckte mig nästan åter vara i Rom: pudradt hår och Pulcinella, smink och luktvatten, lösnäsor, smärta lif och trinda vador, gropar i kinderna och hvita axlar — ack, glädjen blir aldrig gammal! Advokaten i sin blånperuk och apotekaren med sin spruta äro alltid desamma, samma krås, samma glasögon; arlequin mister aldrig sina unga ben, och Colombina tröttnar aldrig:. Gammalmodiga, skramlande vagnar, hästarne med plymer och kuskarne i domino; skrik och väsen, buller och pip, trängsel och ursäktade klämningar, gamla uppfinningar, uråldriga påhitt med lättfattliga qvickheter, obetänksamma ögonkast och obegripliga hemligheter. Det fanns tilltagsna banditer, Turkar och pirater med slafvinnor i granna mantillor af randigt persiskt siden, det fanns herdinnor med rosenbuketter, blixtrande örhängen och svarta flätor. Men det var för ögonblicket ingen tid till djupare forskningar i lifvets glada vetenskaper; vi måste skynda om bord och låta Pulcinella och hans sköna och »il dottore» komma till de konklusioner, som logiken utpekade.
Ankaret lyftes, och medan eftermiddagssolen liksom leende lyste på de hotande fästningsverken, satte skeppet åter ut på det blå hafvet; vid thétiden var hela ön ur sigte.
Källa: Project Runeberg ·