Sida 7
I sinom tid passerades Sardinien och Sicilien, hvarefter Malta nåddes den 15 februari på morgonen, i varmt solsken och vackert väder.
*
Malta.
Efter frukosten ombord gingo vi alla i land och kommo förbi höga murar och fortifikationer, batterier och redouter, in på de trånga gatorna, så backiga och branta, att de ibland bildade verkliga trappor. I hörnen såg man stora, präktiga helgonbilder, omgifna af blomkrukor, lyktor och lampor, här och der klumpigt ornerade stenbalkonger och lifligt folkhvimmel öfverallt. Fruntimren hade svarta sidenmantillor, mycket liknande de spanska. Detta slags slöjor tyckas ursprungligen hafva varit ingenting annat än den svarta kjolen, dragen upp öfver hufvudet; de kallas också »faldas» eller »faldettas», som på italienska betyder kjol. Drägten är pikant, och jag såg många intagande, rödblommiga ansigten under dessa svarta kåpor.
Vi hade icke mycken tid för att bese Maltas märkvärdigheter, men voro dock som hastigast inne i kyrkan San Giovanni, för att gå ned emellan de gamla malteserriddarnes grafvar under det med mosaiker rikt inlagda golfvet, på hvilket en mängd vapensköldar äro afbildade med dödskallar af agat och timglas af lapis lazuli. Vi gapade äfven mot taket för att betrakta myckenheten deruppe af sammanvridna, halfnakna figurer och englar med trumpeter och vingar, ett slägte hvars egentliga sysselsättning tycktes vara att icke falla ner. Målare kunna understundom hafva befängda funderingar, något
Källa: Project Runeberg ·