Sida 118
ett kräk som hade vatten i hufvudet. Ingen visste ännu hvart hon tagit vägen. Somliga antogo för gifvet, att
O O O O 7
hon hade gått och dränkt sig i (ianges, andra gissade,
C; 7
att hon bcgifvit sig pä väg till Calcutta. Mannen lag emellertid sjuk i feber och vradc, en af hindu-pigorna hade rymt ät ett annat häll än frun. hästen gnäggade i stallet och förhållandena började bliiVa särdeles trassliga och invecklade. Budkailar hade bliiVit utskickade rundt omkring till granngardarne, och det rigtigt vradc skvaller i hela trakten. Soiréen var derföre mycket animerad, och det briljantaste fyrverkeri hade troligen ej kunnat bereda sällskapet (>tt större nöje än denna händelse.
En karl kom en gang bakvägen till mina glasd»»rrar
i_, c c . O
och tiggde, och jag gaf honom en liten penning med
G J CD le
vilkor, att han skulle »arbeta», det vill säga stä stilla en liten stund, så att jag kunde fa tillfälle att teckna af
7 i/ e
honom. Det var en af dessa fanatiska hindu-fakirer. som tro sig förtjemi saligheten med att pläga sig sjelfva och andra pä ett eller annat svndigt sätt. Denne hade valt att oupphörligt hälla venstra armen rakt uppsträckt i vädret och hade hällit ut dermed sa länge (förmodligen först med tillhjclp af bandager), att axel-ligamenterna bliivit helt och hållet förbenade, så att armen icke längre kunde böjas ned. Armpipan var också vriden ur led och musklerna alldeles förvissnade och borttorkade, såsom på en mumie. Pa handen, som liknade ett ben* rangels, var tummen stucken upp emellan de böjda lin-grarne på det arabiska viset såsom skvdd emot onda ögon. Xaglarne, som fått växa ostör»lt. voro långa och
Källa: Project Runeberg ·