Sida 117
Sa viil i anseende till den opassande årstiden som ■af andra orsaker bedrefvos förberedelserna till den kommande kampagnen ännu i stor tysthet. Det var som om Mars hade sofvit middag, under det vädret midt på dagen var så hett som i eldgudens smedja. Sjelfva solen tycktes vara plågad af värmen och liksom af trötthet gå långsammare än vanligt, och det röda laeket i min skrif-
O O 7
låda hade smält tillsamman med almanachan, så att det var ieke möjligt att se huru tiden led. Det var så trvc-
J •/
kande tråkigt, att man icke ens orkade att vara otålig, och iag sträckte mig med likgiltighet, fast iag tvdligt
JO O O t_ ' JO^O
kunde se, att de glupska hvita myrorna hade satt sig före att äta upp min läderkappsäck med hänglås och allt, rubb och stubb. Jag måste tillstå, att med mitt arbete gick det derförc trögt; men det var ett slags tillfredsställelse att se, huru det för andra gick ännu trögare.
O O
Det skulle kanhända blifva för mycket att på denna varma bengaliska tafla iifven försöka att måla åtskilliga
O O
interiörer från de bungaloAvs, som lågo utspridda rund t omkring i trakten, i synnerhet som jag är rädd för att då blifva tvungen att också teckna familjeporträtter. I sådana bilder skulle iag också nödgas framställa det en-
J O O
gelska lefnadssättet i en kulör, som harmonierade med den varma indiska bakgrunden, och beröra mveket, som
C 7 o '
Källa: Project Runeberg ·