Sida 12
det påminte mig om trakten kring Sevilla. Mycket landtfolk på bivägarne, åsnedrifter med mjöl och grönsaker, fårskockar, kameler och här och der en ensam palm eller grupper af gamla sykomorer.
Vi hunno Cairo tidigt på eftermiddagen och skulle stanna der natten öfver. Efter en liten rast i hotellet skyndade jag att i sällskap med gamle Morales och ett par andra reskamrater göra en ridt ut i den högst förvånande staden. Cairo säges vara af Orientens städer den mest pittoreska, och jag åtminstone hade aldrig sett någonting liknande. Gator i de underligaste krökningar, smala och krångliga, med balkonger på ömse sidor, hängande vid husen snarlikt igenspikade ruckliga klädskåp eller ornamenterade hönsburar ute på flygt. Allt föreföll så främmande, att man knappt visste hvad man skulle fästa blickarna på. Genom den brokiga trängseln kilade våra små borickor framför sina pådrifvare, som sprungo efter och hojtade »Schmalek!» (höger!) eller »Riglek!» (akta fotknölarne!), och det var både förvånande och löjligt, huru vi nästan i galopp kunde tränga igenom denna massa af kåpor och kaftaner och turbaner med lefvande figurer inuti. Och icke allenast vi smärta Europeer skulle fram, utan äfven tungt lastade kameler och dromedarer, skrälliga vagnar, dragna af ystra hästar och fullproppade med beslöjade harem-damer med hashmak framför ansiktet, men dock angelägna att få visa så mycket som möjligt af de bågiga ögonbrynen. Vi redo förbi mulåsnor med muftis, pilgrimer i gröna turbaner, skräddare, barberare, slafvar med papageno-burar eller brödkorgar, allt i flygande fläng genom de trånga basarerna, der de skäggiga köpmännen i fast hållning sitta med sina långa
Källa: Project Runeberg ·