Sida 18
rörmattor och trasiga gamla segel, och der en brokig mängd folk uppehåller sig omkring köpmansbåsen och kaffcförsäljarne. Jag tecknade ingången till ett sådant kaffehus i min ritbok och skänkte dermed publiken der-städes en stor förlustelse. Man bemötte mig mycket artigt och med stor uppmärksamhet, man bjöd mig en stol att sitta på, och alla voro så gladlynta och vänliga, att jag gerna hade velat kunna språka med dem.
Naturens praktfulla färgglans i trakten af Suez förekom mig alldeles obeskriflig, och den majestätliga solnedgången ingaf känsla af häpnad nästan till förfäran. Det sköna, när det är af en stor och ovanlig karakter, är mägtigt att skrämma oss. Här man varit van att simma endast i den grunda bäcken, kan man känna sig färdig att drunkna, om man blir kastad rnidt i djupa hafvet.
Man antager, att det var midt emot Suez vid Baal Zephon, som Israels barn gingo igenom hafvet och den ilskne Pharao drunknade med alla sina hästar, vagnar och resenärer. Men icke engång så mycket som en sel-pinne flyter upp, åtminstone hittade jag icke annat än torra, oskyldiga ostronskal.
I mörkningen anlände den stora karavanen med soldaterna. våra saker och de tunga packvarorna från Europa. Det var pittoreskt att se alla dessa hundratal af kameler och åsnor bland bloss och eldar, bland Turkar, turbaner och i ett virrvarr af arabiskt gräl och skrik, piskslängar, käpprapp och kommandoord. Yi hade fört med oss från England stora summor i silfvermynt, och hela stranden låg nu full med högar af dessa tunga penningkistor, hvilka tycktes lemnade i mörkret utan någon spe-ciel tillsyn eller vakt.
Källa: Project Runeberg ·