Sida 19
Efter att hafva spisat i hotellet, fördes vi af en liten ångbåt på omkring en halftimmes tid ut åt hafvet till vår nya stora fregatt »Bengal». Luften var ljum med silfverglänsande månsken, hafvet lugnt och alla de resande muntra och glada. Trött och sömnig gick jag snart till kojs i n:o 108.
När jag vaknade om morgonen, var skeppet redan i full fart utför Röda Hafvet, men man kunde ännu se land på båda sidor temligen nära; praktfulla bergsträckningar begränsade utsigten så väl på den egyptiska som den arabiska stranden. På eftermiddagen sågo vi på arabiska sidan Sinai. Hafvet fortfor att vara lugnt, men värmen tycktes tilltaga med hvar timme. Snart kommo vi ur sigte af land och voro det sedermera under flere dagar. Man roade sig då om bord med lekar, fäktning, boxning och dvlikt. Midt i hafvet gingo vi helt nära
O «/ O O
förbi en hög och fantastisk klippa, som man kallade »Gebelterra», och som ser ut att vara en bostad för någon af Tusen oeh en natts onda »eifrets». Derefter syntes Mockha, som tycktes vara en stor stad med hvita kupoler och torn; vidsträckta kaffeplanteringar, gröna fält och höga berg i bakgrunden. Allt ljust, soligt och glittrande
— men varmt, så att det fräste i luften.
Yi hade varit omkring tio dagar i Röda Hafvet, när vi till slut den 27 februari hunno yttersta udden af den arabiska halfön och på samma gång den engelska hamnen och fästningen Aden.
Källa: Project Runeberg ·