Sida 218
Alajor Burrow frågade, om jag ville dröja för att närvara vid ett förhör, som han just skulle hålla med några indiska magnater. Han satt sjelf vid sitt skrifbord oeh midt emot honom på en hög stol en liten indisk prins eller tronföljare, en vacker förståndig gosse, rikt klädd och med korslagda ben. På hvardera sidan om denne satt ett gammalt korpulent indiskt statsråd, som hvar i sin tur förde hans talan med stor liflighet och öfvertvgelse, under det jag aftecknade hela sällskapet, majoren ieke undantagen, i min ritbok. Huru den vakanta tronen omsider fyldes. kunde jag emellertid icke få reda pä, emedan man talade hindustanska, och derföre var jag också mera angelägen att skrifva mig till minnes färgerna på deras brokiga klädesplagg, än att lvssna på deras vältalighet.
I afseende å mina egna regerings-angelägenheter till-
C C O O O
rådde mig major Barrow att med ens taga in på ett slags värdshus, som kallades Bezzis hotell, och der redan flere officerare af hans bekanta bodde. Kunglighet har dock alltid någonting på ett eget sätt lockande, och jag red derföre dagen efteråt till Kaiserbagh för att se mig
o o
omkring i tronrummen och hans majestäts gemak, i hopp att der till äfventyrs träffa på några kammare, passande för mitt behof. Jag gick först till drottningens flygel oeh hofdamernas paviljong och trodde, att jag der åtminstone skulle finna någonting anständigt — barns-
^ t, c_
liga idéer! — inskränkta begrepp! Svafvelsvrliga dunster vältrade sig bland sopor och smuts på uppbrutna golf. svigtande kolonner stretade med att ännu stödja de so-tiga, halfförkolnade bjelkarna i taket, fönsterpersiennerna voro sönderskjutna, dörrarna ostängbara och på väggarne,
Källa: Project Runeberg ·