Sida 219
i stället för kammarfruarnas speglar, af soldaterna illa tecknade karrikaturer; trapporna voro genstörtlga och mveket värre än skalan i en gammal sångares hals, slipp-riga, falska och felaktiga, balkongerna försilfrade. men
c 7 c < C
förrädiska som aprilmänskenet. Jag vred mina händer och säg ut öfver grushögarna, pä hvilka spillrorna efter något fint skulpteradt. men förbrändt och söndertrampadt staket lågo spridda bland spräckta krukor, feta burkar och vissnade praktväxter — en bild af det brutna väldet. Jag vände mig till statsrådets guldfärgade, fordom sa
O. C C C 1
prunkande portal, men biel' gul i ansigtet af reflexionen. Ilär voro langa våningar af parad-rum med korridorer och vestibuler, afskräekande som ett hvitnadt benrangel på sanden, der åter en labyrint af smårum, boudoirer och garderober. Jag kunde visserligen låta Carati ligga
O O Cj Ct.
i drottningens sängkammare och låta bädda åt mig sielf
O c? '
på platsen, der tronen brukat stå, jag kunde lägga min tandborste precis der kungen haft sin spira och ställa mina skodon på juvelkronans plats: i sanning lockande njutningar, hvilka jag dock måste tillstå för mig icke voro oemotståndliga — åtminstone kom iag efter moget
C .'c >.
öfvervägande till den öfvertvgelsen, att det kungliga pa-
~ 4> O 7 ~ G l
latset icke passade mig. Till och med midt på ljusa (lagen och förgvldt af den öfverseende solen ingai det
G O-
endast känsla af otrefnad, och det fordrades icke mycken inbillning för att kunna föreställa sig. huru ruskigt det
CD CD
Källa: Project Runeberg ·