Sida 222
icke skummas af för att hällas i bläckhornet-—en droppe deraf skulle fvlla en bok. Ovissheten ur var trognaste
%/ e,
följeslagerska på vandringen genom lifvet.
Huru understundom oväntade tilldragelser kunna 111-verka på våra ställningar oeh förhållanden! Det hände, att till hotellet, der jag bodde, anlände en oflieer på väg-ned till Calcutta, hvarest han redan ganska ordentligt
’ ^ c
hade skaffat sig plats för hemresan till England om bord pa nästa ångbåt. Allt hans pick och pack stod färdigt och han hade ingenting annat angeläget att vidare*
OO o O
uträtta än att springa öfver till matsalen för att spisa sin aftonvard. Olvckligtvis var han ännu icke tillräckligt
t c- t_
förtrogen me 1 hotellets ruinerade tillstånd, sä att, när han
7 7
klef ut genom fönstret, som saknade glasrutor, och som han derföre tog för att vara en dörr. han ramlade hufvud-stupa från en betydlig höjd ned på den stenlagda gården, bröt af sig lårpipor och armar, knäckte rvggraden och hufvudskålen och blef utan sansning sopad ihop på en matta- och uppburen som en omelette, utan både ben och brosk. Naturligtvis väckte denna beklagliga tilldragelse
c. c c
en olivgglig sensation, och iag visste icke huru iag skulle rätt hjertligt visa honom mitt upprigtiga deltagande i den olycka, som träffat honom, när tillfälle dertill yppades derigenom. att han begärde, att jag skulle göra en teckning af händelsen, det fördömda fönstret och den melankoliska gården, en teckning som kom honom att
Källa: Project Runeberg ·