Sida 224
^ontcn. tills solen gick upp oeh sköt sina brinnande stra-lar öfver det flacka landskapet ocli flodens leriga vatten. Jag var otalig och förargad, tv om jag genast hade kommit öfver bron, hade jag strax kunnat byta om hästar i Cawnpore och fortsätta resan för att hinna fram till jernvägsstationen i rätt tid för att medfölja dagens bantäg till Allahabad. Dä jag nu blef" så länge uppehållen genom den längsläpiga kamelvandringen, kom jag mycket föi$ sent och var således nödgad att uppskjuta min jernvägs-resa till morgonen derpä, nägot som. jemtc tidsförlusten, dertill skaffade mig ett äfventvr, som jag aldrig kan glömma.
v.
Sedan jag ändtligen kommit öfver, tog jag in pa värdshuset i Cawnpore. Vid frukostbordet trallade jag några officerare, med hvilka iag sedan gick ut och såg mig
O
Källa: Project Runeberg ·