Sida 230
Sedan solen pått npp, fann jag bland mina saker ert liten rund rakspegel, i lnilken jag kunde få det nöjet att betrakta min fysionomi. Efter det en af karlarna hjelpt mig att sakta linda af den smutsiga turbanen, fann jag ansigtets utseende hafva undergått så många
J O G C C
verkligen löjliga förändringar så väi i form som färg att,
C. J t— 7
om det hade passat, jag skulle hafva kunnat skratta med min gamla vanliga mun; den nya deremot, som jag hade fått tvärs öfver pannan, hade ett par tjocka, utsvälda läppar, hvilka smålogo på ett så försmädligt vis. att jag fann alltsamman förargligt. Det var först sedan jag
tr t' O
hunnit torka bort de röda garneringarna omkring ögonen och de violetta arabeskerna pä näsan, som jag började känna igen strödda drag af den forna teckningen. En
O CJ ~
ren handduk, som fanns bland spillrorna af min förmögenhet, doppades i en vätska, som skaffades, jag vet ej hvarifrån, och sades vara vatten, lindades omkring mitt lmfvud och gaf mig ett utseende nästan likt vålnaden i Hamlet, hvarjemte en flaska med luktsalt, som jag höll under näsan på Carati, utan tvifvel bland mina indiska karlar skaffade mig anseendet af en doktor DiUcamara.
Så gick första akten, tills vi emot morgonen på af-stånd upptäckte en oxvagn, långsamt framskridande på landsvägen i rigtning mot Cavnpore. Denna särdeles Ivekliga tillfällighet var för oss lika glädjande som åsv-
Källa: Project Runeberg ·