Sida 29
tältchikar, men messingskulorua på ledstängerna voro det oaktadt brännheta, och becket smälte ner i långa strimlor på den fräsande skorstenspipan. Uppför den glatta jern-stegen från det glödheta maskinrummet hasade sig fläm-
O O
tande, stenkolssvarta negerkroppar, drypande af svett oeh smörja, för att svalka sig i den friska luft, hvarefter de längtade; men solen storgrinade åt dem, oeh svalka stod icke att finna under det flammande himlahvalfvet, der ej en sky så stor som en half bomullsvante kunde upptäckas i något af de fyra väderstrecken. Ibland om qväl-larne sjönk doek solen liksom trött ner i en bädd af glödande guldmoln och pnrpur-immor, medan här och der på himlahvalfvet en strålande stjerna af blänkande silfver vaknade, och det blef natt. Det är vid denna timme man kan få se ett par underliga segel på låga master, uppburna af bugtiga skråf i höga våningar och med besynnerliga konturerI de äro persiska sjöfarande. Snart försvinna de doek åter i den mörkgrå nattskymningen, oeh man tycker sig hafva skådat vålnader af de skepp, som i gamla testamentets ungdom bragte guld oeh per-lor, elfenben, kanel och markattor till konung Salomo. Och på vakna drömmens svigtande bro kommer drottningen af Saba, åsnor lastade med visdom, kameler dignande under packlårar fulla af rika imaginationer och tjocka rullar af poetisk väf, tapeter virkade af barndomens silke och minnets dyrbaraste juveler.
Det började gå rykten, att vi också hade Cupido om bord, men det tillädes, att äfven han började längta till land. Kanhända bågen i värmen blef mindre spänstig oeh pilen trubbigare. Liksom Samiel i Friskytten smög han helst omkring, sedan solen gått ner, och i synnerhet
Källa: Project Runeberg ·