Sida 30
på däck. I salongen spelades deremot whist eller schack med ackompagnement af grogg eller andra förfrisknin-gar — glasharmonika, om man så må säga.
Åfven nattetid började nu värmen blifva nästan olidlig, mest som jag tror i vår koj, der major Barker låg som en fräsande ångpanna, så att jag merendels måste ömsa torra draperier åtminstone två gånger innan gryningen. Klockan fem på morgonen började däckets spol-ning, skrapning och skrubbning, och i detta slask var det då vanligt att få sc herr-passagerarne plaskande omkring i vätan, barfot ade i vida chinesiska pasjamas och tunna flanellskjortor, väntande hvar och en sin tur för duschen, som kunde fås under ett af hjulhusen. Damerna kommo icke upp förr än senare, när däcket nästan var torrt och alla dess flodgudar försvunnit derifrån.
Om söndagarne hölls gudstjenst på däck. Församlingen satt på stolar och bänkar, stälda i ganska god ordning framför ett bord, öfvertäckt af engelska flaggan, vid hvilket kaptenen satt och läste böner ur handboken och ett par kapitel ur bibeln. Bland passagerarne fanns en prest, som också ibland predikade. Före gudstjensten, som äfven bivistades af alla de engelska soldaterna, hölls revy med skeppsbesättningen, som på vårt fartyg utgjordes af omkring 140 personer, mest Museimän, Hinduer, Negrer, Lascarer och Chineser, alla besynnerligt utklädda i sina bästa helgdagsdrägter. Somliga af dessa främlingar voro bruna som peppar, andra så gula som citroner, alla rena och snygga med turbaner, silfverkalotter, hvita muslinsbluser, silkesskärp oeh granna tofflor. Det ingifver verkligen trygghet att se, huru väl inöfvad och färdig denna besättning är hvarje gång det faller kaptenen in att helt
Källa: Project Runeberg ·