Sida 32
Mvcket silfver fauns om bord, och jag hörde förlusten uppskattas till omkring en million pund sterling. Om en sådan olycka händt oss, är det icke troligt, att alla kunnat slippa derifran med lifVet; vi hade så mycket löst folk med oss, soldater och vildar, som troligtvis vid en sådan händelse på ögonblicket hade fvllt alla båtar.
Morgonen derpå lågo vi tryggt i hamn vid Pointe de Galle, omgifna af stora skogar af kokosnötpalmer, som sträckte sig ända ned till stranden. Solen baddade på de glittrande böljorna, när jag efter frukosten i sällskap med två herrar Eemfry och fru Eemfry satte ut från skeppet i en farkost, rodd af kaffebruna Cinga-leser, oeh snart landade vid tullhusbryggan. Det var första gången jag gjorde bekantskap med indianska kanoter, piroger och catamarans, eller hvad namn de helst gå under. De äro merendels icke annat än urhålkade trädstammar, temligen långa, men sällan mer än omkriner en aln breda, sä att om bord endast är plats för fotterna och benen, medan resten af kroppen på ett vågsarnt och barbariskt vis hänger utanför relingen, utsatt för de le-
c
kande böljornas reflexioner och bespottelser. Ärorna äro ingenting annat än långa störar med träbrickor fast-
C: e
bundna på ändarne, instrumenter med hvilka man dock kafvar sig fram rätt bra.
På stranden föreföll det oss nytt och tokroligt att se karlar oeh qvinnor klädda lika, så att det rigtigt var ett slags naturforskargöra att kunna skilja det täcka könet från det otäcka. Många af dem jag höll för att vara karlar, hade sköldpaddskammar i håret och tjocka flätor bak i nacken, under det de svängde sig som jungfrur i hvita klädningar och schal. Båda könen nyttjade äfven
Källa: Project Runeberg ·