Tillbaka Read Runeberg

En målares anteckningar. Utdrag ur dagböcker och bref. Del 2. Indien

Originalsida 82
Originalsida 82
Originalsida 82
Originalsida 83
82–83

Sida 82

Allt var således på ordentlig fot för min resa uppåt liindet, oeli det återstod blott att fara omkring och göra afskedsbesök hos de många vänner, som under mitt vistande i Calcutta hade varit så särdeles artiga och vänliga mot mig. T hotellet hörde jag af fru Otway, att doktorn, hennes man, just hade blifvit beordrad att tjenstgöra om bord på en fregatt, som skulle gå till Aladagasear, och att hon sjelf emellertid hade beslutit sig för att flytta till Benares. Ilon var så god att gifva mig sin blifvande adress der, och ing lofvade naturligtvis att genast söka upp henne, för att förnya var »gamla» bekantskap; och jag måste lofva att hålla ord, fastän det nästan föll mig in, att vissa unga damer kanske skulle göra rättare i att

L. I—

undvika Igamla bekantskaper;).

Vid återkomsten från Barrakpore hade jag afskedat min betjent Midian, emedan han hade två hustrur, af hvilka antingen den ena eller den andra hade sådana krämpor, som påkallade hans omsorger till den grad, att. jag allt för ofta blef lemnad i sticket. Ehuru jag således haft en ganska ledsam erfarenhet af de olägenheter, som kunna åtfölja den muhammedanska religionen, var jag ändock tvungen att till A lid ians efterträdare utse en an-nan profetens bekännare vid namn Carati. Denne mörke hindu-betjent var deremot verkligen så tjenstaktig och pålitlig, att det var min önskan, att han skulle följa med mig på min resa, och jag sökte derföre att öfvertala honom att sluta sig till mig i nöd och lust eller ledsaga mig på min tillämnade rolighetsfärd — »pleasure trip», såsom jag kallade den i mina förespeglingar. Alen hvar

Källa: Project Runeberg ·