Sida 104
”Röda rummet”
Berns.
8
79
1
Berns' Salon
KONSERTERNA
inne i den väl ventilerade salongen fortgå dagligen.
Eftermiddagarna kl. 1/24—6
under ledning af Direktör F. W. RING WALL.
Aftnarna kl. 7—II
under anförande af AUGUST MEISSNER.
Pri entrée.
Aftonunderhållning i Berns’ salong.
Mel.: *Ack, hvad för en usel kojah
Drickspengslystna i sitt sinne stöfla ganymeder fram; och med lifvet på en pinne Meissner står i rök och dam. Tobaksmolnen knappast stiga; här och der det hiskligt drar. Ingen har lust till att tiga; hvarje strupe hålles klar.
Grofva tröjor, fina rockar, tofvig lugg och bränd tupé, siden, bjefs och lösa lockar, stöfvelsmörja, essbouquet, varma toddar, lemonader, punsch och smörgås, té och is . .. Skön syrpris: vattenkaskader fräsa kring på vårdslöst vis!
Unga glopar, gamla stutar, sprättar, folk på dekadangs, tvära tanter, sockersnutar, utklädd köksbjörn med sin tjangs, bondqvickt skoj och fina fraser; mången spelevink så flink ger en vink läktarens gracer, hvilka rodna djupt af smink.
Söndags-Nisse.
4 A4
Berns salong.
I Röda rummet.
När dagen arbete i ensamheten var slut, gick han ner på kaféet att träffa sitt umgänge.---------
Der hade man ett offentligt samlingsrum, der man icke var någons gäst och icke någons värd. Der var ljust och rymligt, der var musik, och der såg man menniskor och träffade vänner.
Af vana hade man stannat i ett inre rum i Berns stora etablissemang, hvilket efter dess möblers färg fick namnet Röda Rummet. Stamsällskapet bestod ursprungligen af Johan och hans artister och filosofer. Sällskapet ökades snart med äldre förlorade bekantskaper, som återknötos. Sålunda utvisade den första rekryteringen en tillökning af tre presentabla före detta klarister; notarien i posten, som äfven var bassångare, pianist och kompositör; kammarskrifvaren i hofförvaltningen, samt sällskapets stora trumf, löjtnanten vid artilleriet. Till dessa kommo sedermera kompositörens oumbärlige vän, litografen, som publicerade vännens musik, och notarien, som sjöng kompositörens kompositioner. Sällskapet var icke fullt homogent, men det anpassade sig snart för umgänge, och det gick bra.
Men när nu samtalen gingo löst på konst, litteratur och filosofi, och de oinvigde lekmännen icke hade lust vara med om föreläsningar, så infördes samtalen snart på det lekande området. Johan, som icke ville diskutera några problem vidare, slog an en skeptisk ton och afklippte alla försök till resonnemang.--------
Bredvid detta sunda tvifvel på ofelbarheten i omdömet gick som naturlig följd en brutal uppriktighet i språket och tankarne. Det var sålunda icke värdt att tala om sina känslor såsom någonting berömvärdt, ty det af-klipptes genast med:
»Är du sentimental, din djefvel. Tag bicarbonat!»
Om någon kom och beklagade sig att han hade tandvärk, svarade han:
»Det väcker inte alls mitt medlidande, för jag har aldrig haft tandvärk, och det influerar inte alls på mitt beslut att icke bjuda på sexa.»
Man hade nämligen med Helvetius kommit öfverens om, att egoism var driffjedern till alla menniskans handlingar, och derför var det icke värdt att hyckla några bättre känslor.
August Strindberg.
IO4
Källa: Project Runeberg ·