Sida 208
W. Rudin.
Hj. öhrvall.
H. Bergegren.
O. Levertin.
M. Hellberg.
K. Wicksell.
Sedlighetsdiskussionen i Verdandi 1887.
Mötet öppnades med några inledningsord af föreningens ordförande, hr Mauritz Hellberg:
Diskussionsämnet hade valts med anledning af den Wicksell—Ru-dinska affären, som föranledt insändare i platstidningarna att beteckna Verdandi som »den Wick-sellska klicken», »den lilla Catili-nanska skaran» m. m. Föreningen Verdandi har fattat det beslutet att inga yttringar af bifall eller ogillande skulle få förekomma under debatten.
Inledaren, hr Carlheim-Gyllensköld: Kyskheten kan icke ensam tjena till måttstock på en menniskas värde; det finnes flere dygder och flere fel, som böra tagas i beräkning, och det vore orätt att fördöma en menniska, derför att hon icke från alla synpunkter uppfyller allan rättfärdighet.
Litteratören Hinke Bergegren: De, som beskärma sig öfver osedligheten i våra dagar, glömma tyvärr föregående generationers syndaregister. Man skulle kunna tro att våra föräldrar lefvat som englar, men att de åtminstone inte varit könlösa englar, därpå utgör den ärade församlingen sjelf ett vittnesbörd. — En icke ringa del af de prostituerades inkomster förskrifver sig från »sedliga» äkta män. Såväl gamla som unga hängifva sig åt utsväf-ningar istället för att föra ett sundt, naturligt könslif. En så kallad bildad dam kan uttala ordet »mörda», som innebär något så förskräckligt, men att säga namnen på könsorganen anses osedligt. Försöken att rädda de s. k. fallna misslyckas nästan alltid. Hvarföre? Ombytet är för starkt: förut så rikligt könsumgänge, sedan intet alls. Man borde åtminstone låta flickorna på räddninghemmen ha en älskare.
De bildade kvinnorna ha ingen
blygsamhetskänsla alls, det är blott mammorna som stå omkring dem. Jag har sjelf stått i förhållande till en flicka af bättre familj och därigenom fått reda på vissa förhållanden.
Stud. C. A. V. Ek: Orsaken till prostitutionen är bristen på medel att kunna underhålla en familj. Socialismen fordrar rätt till arbete och bröd för alla.
Professor Waldemar Rudin: Nej, låtom oss hålla fast vid äktenskapets helgd. Dess betydelse är ju bland annat att vara en garanti mot den lössläppta kärleken.
Lic. Knut Wicksell: Vänd om frågan och se den ur de lägre klassernas synpunkt! Är deras fordran på kvinnans renhet alldeles oberättigad? Huru kan det system försvaras, som medför den ena samhällsklassens uppoffrande till den andras förmån, såsom nu sker genom prostitutionen, hvilken just utgör den nödvändiga konsekvensen af de nuvarande förhållandena.
Jur. fil. kand. Johan Lilliehöök: Både gruppäktenskap, mångkvinne-ri och mångmänneri m. m. hafva på olika stadier ingått i det sedliga medvetandet. Man får ej stämpla allt sådant som blott sedliga förvillelser, och stanna i stum beundran inför det beprisade äktenskapet. Äfven äktenskapet, sådant vi känna det, kommer att växla form och innehåll, och det liksom allt annat bör få bedömas och kritiseras.
Fil. kand. O. E. Lindberg: Könsdriften — denna naturkraft — är, har man sagt, öfverflödande. Må så vara, men detta öfverflöd måste tyglas af förnuftet. Detta, säger man nu, kan aldrig realiseras. Jo, men villkoret härför är att behärska sig sjelf. Detta kan ernås genom en sann uppfostran, men så långt äro vi ännu ej komna; vi äro i
detta afseende ännu i människo-slägtets barndom. Men redan nu gifves det yttre hjälpmedel. Ett sådant är tidiga giftermål, såsom ett surrogat härför vore tidiga för-lofningar att förorda, ty erfarenheten visar, att man då kan lefva kyskt, äfven om man förut i sedligt hänseende ej lefvat klanderfritt.
Teol. prof. Johansson: Enär 18—-2o:åriga qvinnor och män för närvarande äro ur stånd att stifta familj, kan könsumgänge dem emellan endast gå ut på lustans tillfredsställande, d. v. s. — prostitution.
Herr G. af Geijerstam: Jag minnes ett ansigte, hvarken fult eller vackert, ett utseende som de flesta, men som just genom sina outvecklade drag, genom det outpräglade i uttrycket fäste sig i min erinran. Jag återsåg det några år senare; det barnsliga, famlande uttrycket var nu borta; det hade gifvit rum för ett bestämdt, allvarligt, medvetet, vittnande om en själens adel, som endast vunnits genom personlighetens eget utvecklingsarbete. Det är under denna bild, som jag betraktar utvecklingen; den går ej från ett absolut godt till ett absolut ondt eller tvärtom, dess väg och dess gränser äro helt andra.
Kand. O. Levertin: Jag måste inlägga en gensaga mot en föregående talares uppfattning af kyskheten, att häri det afgörande skulle ligga i frågan om den rent yttre afhållsamheten. Det finnes äfven en själslifvets renhet, en tankarnas och känslornas kyskhet, och utan denna är den fysiska renheten värdelös. Finnes denna inre renhet, då eger man ej rätt att stämpla en menniska som osedlig, äfven om hon före sitt äktenskap haft en förbindelse.
208
Källa: Project Runeberg ·