Sida 226
i888
Ernst Ahlgren och Georg Brandes
Första mötet med Georg Brandes.
Stora boken 1886. Det var den 1 oktober jag första gången såg Georg Bran-
des.
»Jag vill se lite på er först», sade han med en mjuk, allvarlig röst, utan att en ljusning drog öfver dragen. Pannan låg i underliga fåror och han såg fram under den med gråa ögon, i hvilka det låg liksom ett svårmod.
»Det finns inte mycket kvar att se på», svarade jag. Det lät så lustigt rättframt hvad han sade.
Han frågade om mina framtidsplaner. »Jag tror att jag kan arbeta ännu ett par år». — »Ett par år? hvad menar ni sedan, tror ni att ni skall dö?» — »Jag vet ingenting». Han mätte min långa gestalt. »Ni ser inte ut så. Paa Gjensyn.»
*
Förr betydde Köpenhamn för mig teater och uppköp, nu betyder det endast Georg Brandes.
Hemma i Hörby.
Stora boken. Hörby d. 15 okt. 1886.
Tjo, gamle grålle, ett snärtrapp till! Jag och mina kryckor voro i dag afritade i Budkaflen n:r 42.
*
Hörby den 30 okt.
Hos mina sömmerskor låg Budkaflen på bordet. Jag skar tänder invärtes, såg stormodig ut och skyndade mig hem för att kasta mig i arbetet. Ur vägen, pack! Af kryckor får man starka näfvar.
o
Ater i Köpenhamn.
Annotationsalmanackan 1886.
2 dec.\ En långtur med Georg Brandes.
3 dec:. Uppköp hela dagen. — Och så på föreläsning. »Han» följde mig hem. Om jag inte kände mig själf så dum och okunnig, skulle jag bli alldeles förtjust i honom.
I dec.: På kvällen just som jag tagit ihop med Fru Marianne kom G. B. Om jag blef förtjust.
Om jag i ord kunde beskrifva hurudan Axel Lundegård varit och är emot mig! Han vet allt, allt om mig, vi äro ju så gamla vänner, vi ha lefvat som kamrater innan någon människa ännu kände Ernst Ahlgren, innan »Från Skåne» kom ut, och nu först känns det hur djupa rötter tillgif-venheten har. Om du kunde tänka hur han vårdar
mig — hur han tänker på mig främst och nästan alltid —
Kunde du höra, hur han säger, att jag skall ha min frihet, omlifvet är för tungt, men hur han genom den mest grannlaga ömhet söker tillknyta de trådar, som brustit mellan mig och tillvaron! Han är nästan alldeles utan penningar, och ändå tänker han inte på sina bekymmer, utan på mig, mig! Och hur vekt han kan säga att han inte har råd att mista en Georg Brandes.
vän sådan som jag,
och att vår litteratur inte heller har råd.
Arbete och lifsleda.
Annotationsalmanackan 1887.
2 jan.: En breflapp från G. B.
5 jan.: Fru Marianne. Lifsleda. Det ser icke ut som om jag skulle kunna slå mig fram.
Midsommarafton (Efter läsning af Politikens anmälan af Fru Marianne.)
Fick dödsdomen öfver mitt författarskap kanske öfver mig själf.
26 juni.: En förfärlig natt. Det tycks närma sig. Står fortfarande på punkten »Antingen — eller». En ensam promenad och prof skjutning med revolvern, som går bra. Axel här nästan hela dagen. Rädd, men jag vågar nog ändå om det behöfs.
Afskedsbref till Brandes:
Om jag själf ägt spår af tro på min begåfning, skulle icke all verldens kritiker ha förmått mig till detta steg. Jag skulle ha rest mig med trotsets hela kraft, jag skulle eggats af harmen. Nu finns det ingen harm; man har icke gjort mig orätt.
Ni har varit mig en grym bödel, kanske grymmare än som behöfdes, men jag kysser edra händer. Jag kom aldrig att hata er. Om jag lefvat skulle jag kanske gjort
det. Då vill jag hellre dö.
Första själfmordsförsöket.
Georg Brandes. Den 8 januari 1888.
Hur jag i mitt sinne tiggde för ett enda vänligt ord! Förgäfves.
Jag var en ärbar kvinna; att jag gaf mig helt kom af att jag älskade helt.
Redan i våras märkte jag att du var trött af leksaken och att jag icke kunde hoppas på någon vänskap eller välvilja sedan leken var slut — din vän ville jag tusen gånger hellre varit än din älskarinna.------
Ernst Ahlgren.
226
Källa: Project Runeberg ·