Sida 327
8q G
En antikens fest i Kalmarsund.
man betraktade den högtidliga handling, som skulle förrättas, visserligen som en allvarlig akt, men dock ej som en sorgens stela fest, vid hvilken ensamt den dystra, svarta »lik-bjudar»-drägten kan åstadkomma den rätta stämningen.
»I Guds, Faders och Sons och Den Helige Andes namn», ljöd pastorns stämma, och härefter följde den vanliga vigselakten, hvilken här genom de säregna yttre förhållanden, under hvilka den egde rum, erhöll en ovanligt högtidlig prägel.
Supé i toga.
Sedan vigselakten afslutats, sjöngs unisont en sång, hvarpå sällskapet, efter det att alla facklorna lagts tillsammans till ett flammande bål, återvände till samlingsplatsen, der alla iförde sig för ändamålet medförda, hvita mantlar, hvilka draperades i likhet med de gamle romarnes togor, hvarjemte hufvudbonaderna utbyttes mot virade mur-grönskransar.
Denna samling af personer, som nästan alla visat sig i ett eller annat afseende genealiska eller snillrika och hvilka nu voro på detta sätt klädda, erinrade om den af Gustaf Doré illustrerade scen ur Dantes »Divina comedia», der författaren i sin dröm är försatt till Limbus, hvarest han träffar alla forntidens store andar församlade, såsom han sjelf beskrifver:
»Så stod den sköna skolan för min blick Kring skaldefursten samlad, kring den store,
Hvars flygt, lik örnens, öfver allas gick.»
Liknelsen är kanhända, hvad andarnes storhet beträffar, något djerf, men vid det tillfälle, då alla de togaomhöljde samlade sig kring sin store, brudgummen, anstälde man den, som sagt, omedelbart och osökt.
Under tiden för omklädningen hade midt i den stora klippsalen framsatts ett stort bord, på hvilket de fylda champagneglasen liksom vinkade en till sig.
Brudgummen.
Teckning af Acke Andersson.
En ^im-Po^al
i underdånighet framräckt till
Välborne flerr Verner ron jieidensfcani
och
dess Dygdädla Maka af
Runius d. y.
Fästligt vid flammande bloss och vid sorlet af glammande gamman Runius räcker pokaln den med rimlim han rimmade samman, önskar af lyckan allt godt åt en Förste af orden i norden sampt åt den ädela Dam, i hans stuga en fruga är vorden, kärlige vänner och ärlige tärnor och drängar, bäste hästar i stall och goda och frodiga ängar, rikligt af värmandes ull och rikligt af prydandes lin, hjordars flödande mjölk och honung af sträfvande bin, mycken och allsköns mat på faten och frusande vin, söderns glödande frukt och drufvor, melon, apelsin, goda klenoder i gyllene skinandes skrin sälta af skämt och sötma af ljuf mandolin, hut åt de arge belackares grin, glädtigt sinne och glädtig min ättling, ädel och fin, ståtelig båt vid strand, godt mod med roder i hand bragd i poemataland!
Välborne Herrskap, besitten det bästa i gitten: och när vid fylda pokalen i salen I lycklige sitten, ljusa af sol som när sommaren glimmar i Junius hafven i hug denna fäst och den gästande rimmaren Runius!
Gustaf Fröding.
❖
M. k- bror!
Utö, 22 juli 96.
Med all säkerhet jag kan åstadkomma lofvar jag infinna mig på måndagen, sa ock min syster. Vi undra mycket på togorna och nattskjortorna och eklöfskransarne, tänkande på mina glasögon och Geijerstams figur och Karl Larssons näsa, men hoppas dock det bästa. Hell, Hans Alienus! Hastel. din vän
Hans Sax. (Fröding.)
Grekiskt nachspiel.
Efter det supén afätits, dracks kaffe med avec, och derefter framsattes bålarne, som i qvalitet svårligen torde kunna finna sin like, då »råämnena» voro utsökta och »blandame» bland de mest erfarne i vårt land. Nu kom äfven den raden skåltal, hvilka inleddes af hr G. Ankarcrona, som gjorde sig till tolk för de många tusende i allt Sveriges land, som denna dag skulle velat vara närvarande vid bröllopet för att till den beundrade diktaren personligen få framföra sina lyckönskningar. Brudgummen sjelf utbragte en skål för Sveriges mest populäre nu lefvande diktare, herr Gustaf Fröding, som i sin ordning bad att få tömma sitt glas för Sveriges störste nu lefvande diktare, hr Verner von Heiden-stam.
På detta sätt flögo timmarne snabbt bort under tal och samtal, hvarjemte hr Alb. Engström allt emellanåt till omvexling föredrog små visor å la landtman på ett så utomordentligt sätt, att alla försäkrade det de aldrig hört något bättre i denna branche.
De flesta af sällskapet återvände till hufvudstaden den 29 med ångaren Södem, vid hvars afgång härifrån en större menniskoskara församlats å kajen. Bland de qvarvarande märktes äfven brudparet, för hvilket de afresande från den sig aflägsnande ångaren utbragte ett lefve, åtföljdt af ett fyrfaldigt hurra.
327
Källa: Project Runeberg ·