Sida 328
Varietéa — den lättfotade slinkan.
Ur Första kammarens debatt den 15 april med anledning af P. P. Waldenströms motion om
indragning af variétéernas utskankningsrättigheter.
En rundvandring med doktor Henrik Berg bland variéténästena.
Herr Treffenberg:
Nu hafva vi således först att sysselsätta oss med antalet af variétéerna. I det fallet få vi veta, att det finnes summa sex sådana — alla välkända stjernor på konstens himmel: »Berns salonger»,»Sveasalen», »Mosebacke varieté», »Kristallsalongen i Tivoli. »Novilla» och »Alhambra» — socker i botten.
hvilkas sanningskärlek är höjd öfver allt tvifvel och hvilkas omdömeskraft icke heller torde kunna jäfvas, underkastade sig för någon vecka sedan den tortyren att besöka de sämsta af dessa varié-téer: Novilla och Alhambra, och gjorde sedan äfven en tripp till Folkteatern å Östermalm. Kort därefter hade en afdelning af Fosterländska förbundet en sammankomst, och der lemnade den ena af dessa personer, medicine doktor Henrik Berg, en redogörelse för sina erfarenheter från dessa besök.
Härom säger doktor Berg: »Liksom en öfvad talare beledsagar sina ord med uttrycksfulla handrörelser, så behagade dessa misser midt under sången kasta ena benet upp i vädret, så att båda benen bildade nästan en rak linje. För omvexlings skull kastade de än det högra, än det venstra benet upp i vädret, dervid ådagaläggande en otrolig skicklighet. Visserligen voro dessa damer ej trikåklädda, hvadan publikens ögonfägnad inskränkte sig till ett burr af hvita underkjolar m. m. Men att döma af det djupa allvar, med hvilket herrarne togo denna syn i betraktande, måtte den döck ha gjort intryck på dem.» — Herrarne höra, att doktor Berg saknar icke humor. — »Nämnas bör, att de båda duettisterna för om-vexlingens skull utförde en annan gest, i det de vände ryggen åt publiken och kastade helt plötsligt kjolarne öfver nacken, dervid framvisande den kroppsdel, som anatomerna bruka kalla glutealregionen.»
Hvad detta är för en region har jag icke reda på. — »Publiken i Novilla utgjordes af s. k. bättre folk, som ha bättre gångkläder, och räknade icke blott herrar, utan äfven stadgade fruntimmer öfver 40 år.» Och så tillägger doktor Berg, att det fans »goda smörgåsar» på stället, hvilket också uttryckligen framhölls i programmet. »Läktaren i salongen var garnerad med prostituerade qvinnor, hvilka, sminkade och utklutade, med stort intresse följde såväl publiken som de sceniska prestationerna. Dessa voro af vida osedligare halt än på Novilla. Äfven uppå Alhambra förekommo dock relativt oskyldiga saker, såsom t. ex. en bodbetjent, som sjöng en rolig visa om fruar, som handlade hos honom m. m. Än värre blef
det, då ett par duettister, herr och fru X. uppträdde och i en serie kupletter direkt förlöjligade sedligheten: 'Sedligheten, visst kan den vara bra att ha, men uti Filip-stad’. Sångerskan var iklädd en underbart enkel kostym, hvilken blottade så mycket som möjligt af hennes behag och för öfrigt är nästan omöjlig att beskrifva för den, som ej är inne i sömmersketermer. Ett minnes jag emellertid, att hon på magen hade en jättestor fjäril och att hennes s. k. kjol var uppskuren på ena sidan. Det hela afslutades med en teaterpjes, som skildrade en va-riétédirektörs vedermödor.»
D:r Berg dagen efter.
Nu skall jag endast be att få uppläsa den reflexion, som doktor Berg gör på slutet. »Man berättar», skrifver han, »om en professor Schroff, att han lät tvenne studenter på sig sjelf undersöka nikotinets giftiga inverkan. Jag har äfven försökt iakttaga, hvad inflytande dessa båda aftonunderhållningar utöfvade på mig. Jag fann, att jag dagen efter var förföljd af melodierna och bilderna, samt att min arbetsförmåga och arbetslust var betydligt reducerad. Det är ej svårt att föreställa sig, hvad verkan ett variétébesök skall hafva på en ung man, som saknar moralisk hållning och hvars hjerna kanhända tillika är spritomtöcknad.»
Bokbindaremästarens variétéintryck.
Slutligen kommer en af mig väl känd, högt aktad bokbindaremästare här i staden, hvilken yttrar: »...Ridån drogs åt sidan och programmet skulle nu genomgås, damer och herrar uppträdde med hvarandra, de förra mycket legert klädda, och sjöngo lättsinniga, oanständiga visor, sång kan det ej kallas, ty någon tillstymmelse till röst fanns ej. Men hur uselt det än var, tilldelades det dem fanatiska applåder, med tjut och skrik mycket liknande det, som uppfördes af socialister och ligapojkar vid ett möte å Sveateatern i höstas. Så kom det så mycket omtalade slutnumret: det utgjordes af några manspersoner och tre å fyra fruntimmer, hvilkas klädnad var, om trikån varit borta, detsamma som Eva hade i paradiset före fallet. Fastän jag var en äldre man, kände jag visserligen blygselns rodnad på mina kinder, men för dessa af sprit fylda ynglingar fanns det ingen gräns för deras förtjusning, och det sorgligaste att se, var, att de familjer, som funnos der med sina barn, gåfvo luft åt sin förtjusning öfver de vackra former, som visade sig, hvilka troligen till största delen voro konstgjorda.»
Oii est la femme?
Så snart något är i olag i Frankrike, frågar man: »Ou est la femme?» Skulle man förbjuda alla dessa »misser» att uppträda på variétéerna, så finge man snart se, att tilloppet af besökande skulle blifva betydligt mindre.
Curry Treffenberg. Två personer, nemligen
Källa: Project Runeberg ·