Sida 329
1
Må syndafloden torrläggas!
Tungsinne och lättsinne.
Herr Wester:
Det är en sanning, att långt flera människor gå förlorade genom tungsinthetens sorger än genom lättsinnets fröjder. Således har äfven lifsglädjen sin stora betydelse, och så länge allmänheten vill hafva roligt, när den kommer till Stockholm, så länge skola äfven personer veta att begagna sig deraf, och om de förlustelseställen, som ordnas efter denna lag, blifva bättre och befolkningen dyg-digare, det får framtiden utvisa.
Råa nöjen.
Herr Hugo Tamm:
»Berns salonger» öppnades med det mycket kända och goda Meissnerska kapellet, men af konkurrensen drefs etablissementet undan för undan att utkasta det Meissnerska kapellet och ersätta det med den variététeater, som nu finnes der. Det bar sig icke längre att hålla ett bättre kapell.
I fråga om smakens försämring vill jag vidare säga, att variétéerna med nödvändighet drifva ned den bättre
konsten på våra teatrar, de draga publiken derifrån till råare nöjen, och detta tvingar teatrarna att taga upp allt mer och mer sinnesretande pjeser.
Ingen kan hindra den, som vill sjunka ned i dryckenska-pens djup, som vill söla sig i liderligheten, att göra detta, men för mig står det såsom en statens pligt att icke öppna dörren till festen på vid gaf-vel, den dörr, som dock nu till Hugo Tamm. följd af dessa variétéer står så
vidöppen.
Variétédamernas öfver- och underhus.
Friherre Klinckowström:
Det är egentligen beggehanda ondt, som man nu går i fejd emot i fråga om variétéerna. Det första angår, om jag så får uttrycka mig, variétédamernas underhus. Jag vill icke såsom den förste talaren lyfta på deras klädningar, äfven om de skulle vara öppna på ena sidan, och icke heller vill jag beskrifva hvad man får se vare sig fram eller bak, såsom gjorts i en broschyr, utgifven af fosterlandsstiftelsen, men säkert är, att i dessa uppvisningar, som jag har åsett ganska mycket, icke ligger något farligt, och jag förstår icke, huru de kunna verka omoraliskt, ty »för dem renom är allting rent».
Hvad beträffar det andra onda, variétédamernas öfver-hus eller deras sångprestationer, så får jag medgifva, att
jag icke kunde uppfatta något alls af deras visor, vare sig på franska, engelska, tyska, danska eller svenska, ty min hörsel är litet dålig, men om deraf skulle finnas några, som vore omoraliska, så gifves det ett enkelt sätt att förekomma, att sådana finge sjungas, nemligen att inga andra visor finge föredragas än sådana, som förut undergått censur af vederbörlig myndighet. Denna sak är så enkel, att jag icke begriper, hvarför myndigheterna icke kunnat fin- Friherre Klinckowström. na det verkliga »Columbi ägg».
Osedligheten, mine herrar, finnes hos oss äfven bland de bättre klasserna och visar sig vid många tillfällen. Hvar och en, som går på baler, kan t. ex. se anständiga, oskyldiga och dygdiga fruntimmer kläda sig eller rättare sagdt kläda af sig, så att man kan räkna ända till tio kotor af ryggraden och se en god del af hvad man kallar liljekullarna.
Variétédamerna äro kostsamma.
H err Wieselgren:
Jag har många gånger stått öga mot öga med unge män i cellerna i våra fängelser, jag har der hört deras lefnadshistorier, och då jag frågat dem, hvad de ansett anledningen vara dertill, att de kommit till denna olyckliga »plats i samhället», har sammanfattningen af svaren så ytterligt ofta låtit sig verkställa i dessa tre ord: »kaféer och variétéer». En gång kom en ung man, som hade genomgått sin strafftid på ett fängelse här i hufvud-staden, upp till mig och begärde hjelp. Hans bana var den vanliga, kafélif och variétélif, utgifter som ständigt stegrades, inkomster som, fastän de uppgingo till 2,000 —2,500 kronor per år, ändå icke räckte till; ty, mine herrar, de damer, som utgöra dragningskraften på variétéerna, hafva antagligen icke lång blomstringstid, och derför måste de under densamma taga så mycket mer betaldt. För att skaffa sig mera penningar försnillade, förfalskade han; efter någon tid blef han upptäckt, ådömdes straffarbete och vanfrejd samt insattes i fängelse.
Jag gick en gång öfver en af Stockholms vackraste platser tillsammans med en framstående läkare, numera afli-den. »Derifrån», sade han och pekade på just en sådan här anstalt, »derifrån förgiftas hufvudstaden». Jag begärde förklaring öfver detta yttrande och jag fick den. För honom voro variétéerna mer än moln.
Sigfrid Wieselgren.
329
Källa: Project Runeberg ·