Sida 330
Varieténs Ibegrafning.
I da sista dagen
som
Varieté-Föreställning
gifves i
Stf E A-SAbEH
Sista dagen.
En rundtur bland Stockholms varietélokaler.
Ja, i går den 30 september, var det sista dagen Stockholm kunde gå på varieté på det gamla goda sättet. Sista dagen en half punsch eller en whiskygrogg kunde erhållas till läskedryck under de vexlande konstnjut-ningar af akrobatiskt, musikaliskt eller annat slag hvarvid Stockholm är van.
Här följa nu rapporter från de olika begrafningsplatserna.
Sveasalen.
Fullt, eller rättare sagdt, öfverfullt hus. Ingen gemen, bara korporaler. Högvälborna grefvar inklämda bland ordinära ligapojkstyper uppe på läktaren. Och ett omätligt, oändligt, entusiastiskt jubel.
Den som först bragte stämningen upp till kokpunkten var vår älskliga Anna Hoffman, som till och med var utrustad med kupletter för dagen.
Men än mer öfverhettad blef stämningen under slutnumret, utfördt af
BERNS-SALONGEE
I dag sista dagen
mr RECETT
och
Afsked sföreställning
för hela
Artistpersonalen
Entré 50 öre.
»Les Dante». Den förtjusande fransyska, som i detta par representerar den qvinliga gracen, är väl den enda som här dansat de vilda parisdanserna på ett sätt, som verkligen erinrar om »Nini patte en l’air» eller »Grille dégout».
Berns salonger.
Vid 8-tiden var lokalen »fyld till bräddarne» som våra vänner på andra sidan Bottenhafvet bruka uttrycka sig.
Alla de uppträdande, damer och herrar, cancanister och herkuler, svenskar och utländingar, hvita och svarta, helsades med — sit venia verbo! — jubelskrän, och då slutligen Tortaloff-trion började sjunga, dansa och skria, steg stämningen nära kokpunkten.
Men plötsligt kom det liksom en dämpare öfver det hela: trion sjöng på vanligt ryskt varieté-manér först den ryska folksången och sedan den svenska kungssången, hvilken senare bisserades och afhördes af publiken stående. Och då var det mycket nära att varietéerna i Berns salonger af-slutats — med kungssången!
Men nu tog det animaliska i den menskliga varieténaturen ut sin lilla »efterätt»: tomma punschbuteljer, so-davattensflaskor, glas och koppar började regna ned öfver varietétribunen i stora salongen och krossades. Ett ögonblick rådde en nästan hemsk stämning i lokalen. Men så kommo lyckligtvis ordningens väktare och utrymde den.
Så begaf det sig, att här den sista varietéaftonen, som så städadt kunde ha slutat med kungssången, istället illustrerades af — polisens inskridande.
X
X
X
X
X
X
* f
h
K
X
Varieténs afsked
till publiken.
STOR TABLÅ
med bengaliska belysningar samt skämtsam
EPILOG
på vers af Gustaf Salzenstein.
»stämningen» som redan från början var hög, steg gradvis med konsumtion af flytande förfriskningar och i hettan i den illa ventilerade salen, så att slutligen »det ena med det andra» föranledde en »begeistring», som sökte sig uttryck icke blott i intensiva handklappningar, stampningar, käpp- och paraplystötar i golfvet, bravorop, näsduksviftningar o. d. utan ock i bifallsyttringar, äfven mellan numren, i form af ett slags indiantjut.
Alhambra,
den moderna svenska varieténs vagga hade fullt hus i båda salongerna. En del af habituéerna hade synbarligen fått vika för en publik, som ej i vanliga fall brukar infinna sig på detta ställe, hela familjer som ville vara med i det ögonblick, då varietén tog afsked.
Den »försvenskade» tyska chansonetten Cordula Alfonso, som fått en jettebukett från »Festungsmänner» måste gång på gång framträda och säga sitt »adjö festungmänner i Stockholm» — och så var det slut.
Mosebacke.
Deruppe på Söders höjder, var naturligtvis äfven fullt hus, stämningen befann sig på kokpunkten på de lågt räknadt 800 personerna. Jubelropen voro frenetiska. Publiken sjöng med i hr Hilding Nihléns visa »Adjö med den!» samt slösade blommor på den näpna varietédifvan Anna Jansson.
Novilla.
Hvarje nummer på programmet helsades med ursinniga applåder, och
ALHAMBRA
Sista dagen.
Stor afskedsföreställning.
Varietées afsked.
EPILOG PÅ VEES af Gustaf Salzenstein framsäges af Herr Edvard Unge.
330
Källa: Project Runeberg ·