Sida 32
i8y3
Fredrik Wilhelm Scholander,
Acharius.
(Sjelfbiografi.)
an var en tok, som snart befanns Af bitar sammansatt. Han bar en lappi g doktorskrans,
Af lappar blott var hjärnan hans,
En lapphög var hans skatt.
Han fått en bit af poesi, En annan ämbetsprosa blott,
En — musikaliskt hyckleri,
En — byggnadskonst, en — måleri Med mera smått, — ej godt.
I rymden for han af och an Och blef till slut på flaxet trött.
»Nu må jag hvila», tänkte han — Men hvarest? Ingen ro han fann. — Bort blef han alltid stött.
»Drag hädan»! — poesien ljöd,
»Af lappigt skräp har jag fått nog» »Tillbaka!» ämbetsbudet ljöd; Arkitekturen ock sitt stöd Från polyhistorn drog.
Och måleriet sade nej,
Musiken gjorde likaså.
De kände mannens klutar ej Och skreko: »Undan, lapplakej!
Med oss får du ej stå.»
Så individen lik en boll
Blef skjuten bort, hvar än han kom;
Han ville in på alla håll,
Men motades, ett vanfört troll.
Och måste vända om.
O du, som vill försöka allt,
Tag varning af exemplet — ack!
Och se Acharie gestalt:
Med krans och lappskrud — arme
palt! —
Han lik en bubbla sprack.
F. W. Scholander.
(IfrCwulty'
F. W. Scholander.
Född 23 juni 1816 i Stockholm. Elev 1831 vid konstakademiens byggnads-skola. Under studietiden var han om somrarna murarlärling och blef 1836 gesäll i ämbetet, önskade bli målare och diktare, men hans morbror, arkitekten A. Nyström, bestämde att han skulle blifva arkitekt. Utställde från 1834 i akademien och blef 1836 e. o. konduktör vid öfverintendents- och Riksmarskalks ämbetena samt vid slottsbyggnaden. 1840 utnämndes han till agré af akademien, kallades 1847 till vice professor och 1848 till professor i byggnadskonst vid akademien. Vid Nationalmuseum var han arbetschef 1864—66. I öfver-intendentsembetet var han sedan 1864 intendent, från hvilken befattning han nu, år 1873, afgått.
F, W. Scholander afgår.
Officiellt meddelas:
Kongl. Maj:t har under den 28 sistlidne Februari uppå derom gjord anhållan i nåder beviljat Intendenten m. m. F. W. Scholander entledigande från det honom meddelade förordnande att i egenskap af Hofintendent bestrida Architektgöromål vid Stockholms Slött.
Scholander om sin afgång.
Broder Säve!
Julen har varit sig lik med pipor och harskramlor, lutfisk, smörtårta och förstoppningar, dumma verser och magsyra. Jag gaf mig en glänsande julklapp. Det var afskedansökning från tjensten vid slott och hof, der jag nu trälat i 36 år. Och då jag aldrig kan räkna på pension derifrån, tycker jag rättvist vara att dervidlag stämma upp:
»Han har nu tj enat sin tid arbetat och fått lof.»
Det skall kännas mycket underligen ljuft, när jag med samma lugn som annat beskedligt folk kan få traska öfver borggården och icke längre be-höfver på det hållet känna oro, äfven under loflig frånvaro. Alltså, käre vän, hoppas jag, att när du härnäst skrifver, då har jag sjunkit ifrån ärans höjder och är ej längre »håfintendent».
Men i det stället må vi nu försöka en smula på allvar ett komma underfund med aqvarellen. Låt se: jag är nu 56 och ett half år. Huru mycket tid har jag då öfver att arbeta på? Vid Zeus! det gäller att raska på, om något skall hinnas. Nog kan jag ramla i väg och yxa till ett och annat, så att qvantiteten ej kommer på det torra, men »qvaliteten», det är ett annat kapitel.------
Stockholm den 13 januari 1873.
Vännen
Scholander.
32
Källa: Project Runeberg ·