Sida 33
1873
arkitekt, målare, diktare och tonsättare.
En fragmentarisk sjelfbiografi
af F. W. Scholander.
-------visserligen icke såsom jag
enligt halfmedvetna anlag önskat, men jag kom dock från modershem-met ut i »den onda verlden», skulle sköta mig på egen hand, fylla mitt femtonde år och blifva arkitekt.
Då rådde ännu den gamla goda tiden, som icke fordrade några bokliga kunskaper hos konstens adepter. En arkitekt skulle lära sig bygga, och hvarest lärde man detta? — Hos byggmästarne. Alltså måste en arkitekt blifva murare — eller timmermanslärling. Min målsman och beskyddare, en framstående man och arkitekt, hade gått den förstnämnda handtverkarvägen, alltså måste den passa äfven för mig. Jag blef inskrifven hos dåvarande åldermannen och sändes till byggnadsarbete bredvid sopbacken i Skinnarviksbergen. Det hedervärda murarehandtverket föreföll icke särdeles konstigt, men så mycket mera smetigt. Och »kamraterna» sedan! Och deras talesätt, utseende och beteende!
Det var början till en femårig dubbeltillvaro med två alldeles olika sidor: om sommaren kamratskap med till största delen betänkligt slödder; groft och hårdt, intresselöst, men kroppstärkande arbete tio timmar om dagen; vintertiden rit-studier vid akademien och umgänge i fina kretsar. Det elastiska ungdomssinnet med sin afundsvärda förmåga att reflexionslöst taga dagen som han kommer och flyta likt fjädern på både orent och klart vatten utan att besväras af skilna-den, detta lätta sinne är en härlig och dyrbar gåfva. Sant är väl, att det orena lemnar ett och annat märke efter sig i minnet, men det förmår ej intränga och fästa sig såsom mögel på själen, när dennas byggnad hvilar på den rätta, goda uppfostringens grund. Denna vållar att en »bättre mans barn» — såsom det bland arbetarne heter — icke kan komma in på samma scen, der
de spela sitt lifs drama, och att sammanvaron med dem för mig liknar en dröm.
- - Vet Tit., huru det känns att med kärlek till konsten och med förstånd om, huru hon, och hennes tillbedjare böra gestalta sig, lefva i ett land, där ingen konst finnes och ej annat intresse än att dricka punsch och toddy, röka cigarr och prata lort?
Scholander.
(Till Carl Larsson.)
Synagogan i Stockholm.
På P. A. Norstedt & Söners Förlag:
”$en Mö&cm&e roSen”
Diktad, Kitad och Tonsatt af
9t. 6c^otanöer.
Sju taflor i heliogravyr (deraf en med noter).
I portfölj med litografieradt omslag. 20 famor.
Arkitekturverk af Scholander:
Bernadotteska graf koret i Riddarholms-kyrkan (1858—60).
Ulriksdals kapell (1865).
Vånga kyrka (1866).
Östermalmskyrkans kupol (1866—68).
Synagogan i Stockholm (1867—70).
Tekniska Högskolan i Stockholm (1863).
Warodellska huset vid Drottninggatan (1849).
Barclayska huset (Wallenbergska huset).
Ombyggnader
af slotten Ekholmen, Wik (1857), Sörby (1858), Vinäs (1861) och af landshöfdingresidensen i Malmö och Kristianstad.
3
33
Källa: Project Runeberg ·