Sida 167
188^
Riksrätten mot ministären Selmer.
4fr****i*m*k
'■tpnWkl'
Riksrätten efter teckning i en norsk tidning.
Domen.
Christiania den 27 Februari 1884.
Den norska riksrätten har i dag afkunnat sin dom öfver statsminister Selmer.
Statsminister Selmer bör, för det han tillrådt konungen:
1:0) att icke sanktionera och låta verkställa stortingets beslut af den 17 mars 1880 ang. statsrådens tillträde till stortingets förhandlingar;
2:0) att icke sätta i verket stortingets beslut af den 14 juni 1882 ang. anslag till folkbeväpningsföreningarna och centralforeningen för främjande af kropps-öfningar och vapnens bruk;
3:0) att endast till en del ställa sig till efterrättelse stortingets beslut af den 16 och 17 juni 1882 angående löneanslagen till upprättande af en centralstyrelse för i gång varande jern vägar;
hafva förbrutit sitt embete som statsminister och medlem af konungens råd.
Derjemte har statsministern Selmer förklarats skyldig att med något öfver 18 000 kr. betala rättegångskostnaderna.
Efter riksrättsdomen.
(Ur professor Yngwar Nielsens Dagbok.)
Hos Kongen befandt sig Dronning Sophie, Kronprins Gustaf, Prins Carl samt af Kammerherrer Ferdinand Ege-berg og, om jeg ikke tager Feil, Fr. Rustad, og dertil en eller to Hofdamer. Det er mig senere sagt, at mit Ansigt var ligblegt, og at det straks var let at læse deri, hvad jeg havde at meddele, saa samlede jeg mig og gjengav høit Dommens Ordlyd, som i denne Kreds ikke kom uventet. Kongen modtog det haarde Budskab, som jeg havde at bringe, med kongelig Værdighed, saadan som jeg havde ventet, at han vilde tage det Slag, som dog i første Linie maatte opfattes som rettet mod ham. Hvad der gjælder Kongen, gjælder ogsaa for Dronningen og de to Prinser.
Deputationen hos konungen.
Den 1 Mars kl. 2 mottog konungen riksrättens deputation i samladt statsråd.
Representanten för Akershus, Gunder Frilseth från Eids-vold, var deputationens ordförande och yttrade:
»Eders Majestät!
Denna deputation har att på riksrättens vägnar jemlikt riksrättsreglementets § 20 öfverlemna den i målet mot statsminister Selmer afkunnade dom med anmodan om föranstaltande med afseende på dess exekution.»
Konungen gaf tecken till statssekreteraren Lehmann att mottaga domen, hvarpå han bugade sig för deputationen, som aflägsnade sig utan ett ord sagts af konungen.
Derefter hölls statsråd, då domen öfverlemnades till justitiedepartementet för laga behandling.
Källa: Project Runeberg ·