Sida 378
1899
Demonstration på Svenska teatern.
Gerhart Hauptmanns »Väfvarne» på Svenska teatern.
Fr. v. (stående) Victor Lundberg, Constance Gibson, August Lindberg, (sittande) Oscar Eliasson och Olga Andersson.
En ovanlig teaterafton.
Demonstration på Svenska teatern.
En i sitt slag mycket ovanlig teaterdemonstration ägde rum den 25 april på aftonen, då »Väfvarne» uppfördes för näst sista gången på Svenska teatern. Det glunkades om att det socialdemokratiska partiet uppköpt biljetterna till hela tredje raden och andra radens sidor.
Emellertid förflöt föreställningen under sin första del som vanligt. Allt efter som pjesens upprörda scener fram-skredo tilltogo emellertid applåderna i intensitet. Femte aktens våldsamma uppträden hälsades med flerfaldiga applåder inför öppen ridå; i synnerhet var detta fallet med fru Sandells repliker. Och då ridån slutligen föll efter den gripande slutscenen skakades salongen af en applådåska, hvaraf den väl aldrig förr genljudit. Från parkett inkastades af redaktör Branting en kolossal lagerkrans med röda sidenband, å hvilka var en inskription med ett tack till Svenska teatern därför att den uppfört »Väfvarne».
När ridån två gånger gått upp och ned för den outtröttligt applåderande och hurrande radpubliken, såg man på andra radens högra sida en af åskådarne med gester bjuda tystnad åt de öfriga.
Det blef tyst i salongen och den nämnde åskådaren, järnarbetare C. L. Lundberg, började hålla tal till publiken. Kommissarien Lundbäck, som stod på parkett, sökte väl nedtysta honom genom att ropa upp: »Var tyst! Ni får inte hålla tal!» Men det hjälpte inte. Med hög röst bad hr Lundberg att till Svenska teatern få framföra ett tack därför att den uppfört »Väfvarne», den pjes, som så starkt förde den förtryckta arbetarklassens talan. Till slut bad han sina närvarande kamrater att utbringa ett lefve för arbe-tarnes frigörelse.
Uppe på andra raden skedde emellertid ett litet efterspel till demonstrationen. Kommissarien Lundbäck hade gått dit upp, gick in på raden och tillsade hr Lundberg att
378
aflägsna sig, hvarpå denne häftigt och under instämmanden från de kringstående genmälde: »Jag har betalt för min biljett, jag har rättighet att applådera.» Och därmed fortsatte han under ändå starkare bravorop. Kommissarien fattade honom då i kragen och ville med våld föra ut honom, men afstod emellertid sedan de kringstående protesterat. Hr Lundbäck drog sig ut i korridoren, lämnande hr Lundberg i fred att utbijnga ännu ett lefve, denna gång för socialdemokratien. Och till slut sjöngs af de få kvarvarande på raderna Arbetets söner.
Rättsligt efterspel.
Till polisdomstolen ha, för delaktighet i demonstrationerna C. L. Lundberg och maskinarbetaren J. W. Sandqvist blifvit instämda. Hr Hinke Bergegren har anmält sig som deras rättegångsbiträde.
Hr Bergegren erinrade först om oväsendet, som tillätes vid Centralbangården, och att vissa af de högsta i samhället just föregått med dåligt exempel. Han erinrade vidare om hur han hört öfverståthållaren utbringa lefverop på kungl. teatern. Han hade därvid glömt eller åsidosatt öfverståt-hållareämbetets kungörelse af 10 juni 1873, som kommissarien Lundbäck letat fram nu efter demonstrationen å Sv. teatern, där det var intresserade, festligt stämda arbetare som efter skådespelets slut lade sina tacksamhetskänslor och sin sympati i dagen. Likhet inför lagen fins det dock något som heter.
Lundberg och Sandqvist dömdes till 10 respektive 5 kr. för oljud.
♦♦♦♦•♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦•♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦»♦♦♦♦♦t»♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦
Den unge man,
♦ som skulle hålla föredrag öfver ”Väfvarne”, torde f
♦ infinna sig Regeringsgatan 72, emedan salen ej kan ♦
J erhållas. i
♦ ♦ ♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦»♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦»♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦»♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦♦t
Källa: Project Runeberg ·