Sida 69
l877
”Bränvinskungen” L. O. Smith.
Bränvinskriget i full gång.
Enär jag för egen del hade utminu-teringsrätt å Reymersholm, beslöt jag att begagna mig af denna och uppförde i detta syfte en större försälj -ningsbutik å platsen. För att ytterligare och så mycket säkrare uppehålla konkurrensen dels förhyrde, dels uppköpte jag ett flertal ångslupar.
L. O. Smith.
OBSERVERA!
Ångbåtarne ”Rolf’ och ”Hilma” afgå från Riddarholmen direkt till Reymersholm hvar tjugonde minut samt ångbåten ”Fix” från kl. 8 f. m. från Rörstrandsgatan med anlöpan-de af Gamla och Nya Kungs-holmsbron och ångaren ”Rammen” från och med Torsdagen den 18 Oktober kl. 8 f. m. från Skanstull med anlöpande af Tanto direkt till Reymersholm, med hvilka köpare, som önska ren vara, få kostnadsfritt medfölja. Fri resa lemnas ej på andra ångbåtar än ofvannämda.
Under oktober månad hålles minutförsäljningen öppen från kl. 8 morgonen till kl. 9 aftonen.
Verkan häraf var enorm — det fanns dagar, då min minutförsälj-ningsaffär i Reymersholm besöktes af ända till tjugofemtusen personer.
L. O. Smith.
»Bränvinskungens» nykter-hetsifver.
Arbetarne, anstälde vid Reymersholms vin och spirituosafabrik, äro i allmänhet nykterhetsvänner. Disponenten, hr L. O. Smith, har af arbetarne tagit löfte att vara nyktra samt lemnar hvar och en, som står fast vid sitt löfte, en öfverens-kommen gratifikation af 3 kr. i månaden.
L. O. Smith.
Bondson från Skåne, född 12 Oktober 1836. Omhändertogs af konsul Carl Smith i Karlshamn och antog af tacksamhet dennes namn. Hette ursprungligen Olsson. Kom sedan till Stockholm, der han blef agent för en massa sydsvenska bränne-rier, hvilket inom kort förskaffade honom stora rikedomar och tillnamnet »Bränvinskungen*,
’ 'Bränvinskriget.
Hustrun: Hvarifrån kommer du?
Mannen: Från Re-----Reymersholm.
Hustrun: Kan se det, efter du går så der på snedden.
Mannen: Kär-----ära gumma! De---det
gör jag bara för att undvika — kro-----krogen.
Söndags Nisse.
Först vid trettioåtta års ålder nödgades jag på läkares ordination och på deras föreställning, att det vore nödvändigt för min klena matsmältning, hvilken rubbats af ständigt stillasittande och öfveransträngning, till måltiderna taga mig en sup. Till en början hade detta verkligen en förträfflig inverkan på mitt hälsotillstånd, men denna blef ej långvarig. Efter något öfver ett års förlopp upphörde jag på eget bevåg att förtära bränvin och har sedan under hela mitt lif satt nykterheten såsom min högsta dygd och troget handlat i öfverensstämmelse dermed.
L. O. Smith.
Striden bilägges.
Ensamt i min affär såldes bränvin till qvantiteter, vida öfverstigan-de hvad alla försälj ningsaffärerna i Stockholm sammanslaget förmådde af yttra, och följden häraf blef gifvet-vis den, att stadens inkomster minskades i oroväckande grad. Min igångsatta konkurrens blef på grund häraf helt naturligt föremål för en smickrande uppmärksamhet från stadsmyndigheternas sida, hvarpå jag fick en otvetydig bekräftelse, då jag en vacker dag blef uppkallad till öfverståthål-laren i Stockholm, baron Ugglas, som rent ut frågade mig, huruvida jag ansåg det rätt att fråntaga staden Stockholm den stora inkomst, brän-vinsförsälj ningen hitintills inbringat densamma.
Mitt svar blef, att derest Stockholms utskänkningsbolag ville kontraktsenligt förbinda sig att till det låga pris, hvartill jag kunde erbjuda det absolut rena bränvinet, köpa hela sitt behof af Reymersholmsbolaget, vore jag villig att ögonblickligen inställa min minutförsäljning. Det öfverenskoms, att öfverståthållaren skulle underhandla med Stockholms utskänkningsbolag härom, och kort härefter antogs mitt förslag, på hvars grundval kontrakt upprättades mellan utskänkningsbolaget och Reymersholmsbolaget. Så slutade det första bränvinskriget.
L. O. Smith.
69
Källa: Project Runeberg ·