Sida 408
lJOl
Till två stormäns minne.
John Ericssons byst aftäckes.
Den 14 september vid half 3-tiden aftäcktes det af prof. John Börjeson förfärdigade monumentet åt John Ericssons minne vid Nybroplan i Stockholm.
Nyheten om presidenten Mc Kinleys död var genom tidningarnas extrablad redan spridd öfver staden, och man tänkte att dödsfallet möjligen skulle förhindra amerikanska ministern att deltaga i ceremonien. Men så var lyckligtvis ej fallet. Mr Thomas med fru anlände, åtföljd af amerikanske generalkonsuln mr Muir, fru Thomas helt svartklädd och herrame med sorgflor om hatten.
Sedan de inbjudna placerat sig steg major Adelsköld upp i talarstolen och anhöll med några ord att kronprinsen ville låta täckelset falla. Kronprinsen hade icke heller däremot något att invända, han reste sig och yttrade med hög röst: »Må täckelset falla från min-nesstoden öfver vår berömde landsman John Ericsson!»
408
C. J. L. Almqvists stoft till Sverige.
Skaldens stoft nedbäddades den 28 november i den graf som ändtligen beredts honom i fosterjorden på Solna kyrkogård trettiofem år efter hans död.
Verner von Heidenstam trädde fram till grafven och yttrade till sist:
»Carl Jonas Ludvig Almqvist! I namn af de här församlade, bland hvilka jag ser många af vår nuvarande odlings märkesmän, hälsar jag ditt stoft välkommet till fädernejorden. Jag hälsar dig från det svenska solberg, där gamla och unga ännu arbeta med penna och pensel och mejsel, men där dina vilda törnrossnår alltjämt blomma lika förtrollande. Det är också för att beströ grafkullen med törnrosblad och höra några af dina sånger som ett antal af dina beundrare nu bildat ring om ditt hviloställe. Det är för att enkelt och utan anspråk på någon yttre ståt hylla ditt minne. Vi tacka dig för hvad du gaf, för den vackra leken med färg och fabel, liksom för det djupaste i din diktning, för allt det oförgängligaste, det som redan öfverlefvat sig själf och i århundraden skall öfverlefva den vinterdag hvilken nu begynner skymma.»
Efter dessa ord strödde han öfver grafkullen en handfull rosenblad, en stor del af de närvarande gjorde detsamma, och på Törnrosskaldens graf lades en hel skörd af rosor i alla skiftningar, medan en kvartett sjöng den Almqvistska sången »Hjärtats blomma». Och därmed var den vackra akten slut.
Verner von Heidenstam hälsar C. J. L. Almqvist välkommen hem.
Källa: Project Runeberg ·