Sida 343
1
8
97
August Bondeson.
Bref infördt i Göteborgs Handels* & Sjöfartstidning från skollärare John Chronschoughs moder till August Bondeson.
(Med anledning af direktör Otto Salomons på Näs angrepp å John Chronschoughs författare för att han skulle hafva förolämpat folkskollä-rarkåren.)
Herr Bondeson dochter
Vad är dätt som Jag hörer och läser igönom Tiddningerna om den nya vackra Boken som minn sån Chronschough har satt upp och som här bondeSån har jort seg omak att ge utt att dän ente är bra å recktig skrifver denne här Salomon som min Sån Chronschoug ändå talte så väl om och berömmde så orimmelit möcke når han kom där-
uppifrå Näset å hadde lärt seg å jöra så mycke nöttigt både Grytesker å Salltlåder å Kakespadar och så mycke annt som är så nöttit och bra att ha oköpanes i ett Hus för rakt ingenting å som en förr fick betala Tusentals kroner för i lanndet tell gamla orrkeslösa gubba sådana som Fattigjonnen Anders i Hålan här i Glimminge å Jonas på Barjett i Kröpplinge å som folk själlf kan göra så monga di vell bara de vell å kann å sleppa å häfva sina penga i hallsen på fattijon för och min sån Chronschough lärde ut konsten här i socknen för dett var Socknen som kosta på hanom denna resan för att alle små Gåssar i hela socken kunde jöra kackespadar både i Skolen å hemma så di finge fult utaf kakespada i vart endaste hus både stora å små så att de kunne hatt kackespadar tell å sällja om där någen hadde villat köpa och små trädskeder å salltelåder mäd omm någen hadde villat så att Ja säger bestämmt om vi har föarjat Salemon med dänna Boken så får härr Bondesån jenast ha dom som har tröckt bocken tell å skecka te baka så många sådanna böker som finns för då vill Jag häller att di skeckar dem tell Näset och låtter härr Salo-monn kassta dom i en brinnane ungn å bränna up dem än de skall vara tell någon förarjelse varken för Salemon äller någen annan som min son Chronschough hadde en sådden stor respäckt för för då får min Sån Chronschough häller va utan Grafstenen och Jag själf ligga utan järnstacket häller än hansa bock är till någon för-arrgelse å så mycke är dätt mä dett så att Ja lämnar inte ut en enda af min Son Chronschoughs böcker som han har skref-vet i tell Docktaren mer innan Jag har fått skeckat dom till Salemon och han har fått sett dem och läst dom och sakt att di ä bra som han vell ha dem för min sån Chronschoug har skrefvet en hel hoper
August Bondeson.
Blyertsteckning af August Bondeson.
i bökerna å en hel hoper bref tell meg om Näs å talat om hure härrlit de hadde det där och hur möcke de jorde där både gry teskeder och sall-tekar å kakespadar å så möcke annat nöttit som kan behöfvas i ett fattigt hemm å i ett rikt mäd för rässten och som de sen skall ha skolebarnen tell att jöra så de inte får tid till å gå fåfänga och lära mycke ont på lekstuger å annan dållihet fast en kann inte näka där-tell att di bråtar ner förskräckelit på gollfvet med sin träbråte men dett går ann att sopa ut bara dätt är till nötta så att säger Salemon vi får intet ge ut mer af min Sån Chronschoughs skrefna böker så sjer dätt ente häller dett låfvar Ja anten BondeSån vell äller ente vell för dätt är ändå ingen annan än Jag som bestämmer dän Saken för rässten än Jag för dett är Jag som har ärligen ärft dem efter min sån Chronschough och då kan di ligga för Jag kan inte tålla att någon är arrj på min afledne son och skäller på min Sån Cronschoughs böcker å dätta kan han visa för Tidningerna och sätta in mäd om han vell så folk får se hva Ja tännker om detta häma å hure Jag vell ha dät
högacktningsfult Lena Jönsdotter
P. S.
Skaffa genast igän alle de tröckta Bökerna om min Sån Chronschough å skecka dom tell Salemonn på Näset så han får läsa dom så fort som möjjelit ske kann och säga ifrå vad han vell vi skall jöra mäd dom.
Bondeson om sin visbok.
Först och främst ville jag såsom den store rikssamlaren, vår oförgätlige Artur Hazelius, sätta de allsmäktiga kvinnorna i rörelse för saken. — I hvarje hem, dit jag kom som läkare eller vän, frågade jag vid lägligt tillfälle:
Har ni några visor här i huset?
Och jag fick vanligen till svar ett nej och ett gott skratt. Ha inte ens jungfrurna några visor?
Åter ett nej.
Ändock släppte jag icke taget, utan bad, så vackert jag kunde, att frun ville vara så innerligt snäll och gå ut i köket och fråga efter, om inte jungfrurna hade några gamla tryckta eller skrifna visor i byrålådan.
Frun log, men gick.
Och jag minnes knappt ett enda ställe, där icke den alltid snälla frun leende kom tillbaka med både tryckta och otryckta visor.
343
Källa: Project Runeberg ·