Sida 344
l897
Stockholmsutställningen inviges.
Utställningens öppnande den 15 maj.
Utställningens öppnande.
Klockspelet på Nordiska museets nya tom slår för 12-sla-get, från Kastellholmen började en dånande salut och utställningens och Skansens alla klockor stämde in. Konunga-paret anländer. När de kungliga ha kommit upp på tribunen och helsat de väntande massorna nedanför, svarades med kungssången. Efter denna hyllning intonerade orkestern och den af 400 sångare sammansatta kören en af Wilhelm Stenhammar till ord af Carl Snoilsky för det högtidliga tillfället särskildt komponerad kantat. Innan slutkören afsjöngs anhöll kronprinsen i ett kort tal att konungen täcktes förklara utställningen öppnad.
Konung Oscars invigningstal vid utställningen 1897.
Nu steg konungen fram till den kungliga tribunens balustrad och höll med en stentorsstämma, som tycktes tränga öfver utställningsfältets hela vidd, öppningstalet. Det hade denna lydelse:
Medan i sydöstra hörnet af vår verldsdel kriget släpade sin blodiga mantel fram öfver den klassiska jord, hvilken, krönt af den höga Olympens mångtusenåriga silfverdiadem, breder sig ut emellan minareterna kring Sofiatemplets kupol vid Bosporens strand och Partenontemplets pelarrader i Akropolisborgen vid det Egeiska hafvet, förbereddes en sammandrabbning af helt annat slag i det yttersta Thule,
det gamla sagolandet, knappt ens till namnet kändt inom det forna Hellas. Väl trängde friskaror äfven här öfver landgränserna, men de stormade icke fram med hatets facklor i knutna händer, nej, de kommo med utsträckta armar till vänliga handslag! Och i dag, Sofia-dagen, under den nordiska vårens ljusblåa himlahvalf, skall slaget stånda. Ett väldigt slag, hvars början skall förkunnas vid smattrande fanfarers ljud och styckeskottens dån, men som icke skall kräfva blod eller kosta tårar. Här, der fordom svear och götar möttes, försonades och förenades och den mång-besjungna Mälaren, hvars vidtfamnande strandfåra åsynjan Gefion enligt sägen plöjde, hvälfver sin våg i Eistrasaltets hafsdjup — här, der sedan Sveriges hufvudstad anlades af den fräjdade Svea rikes föreståndare och jarl, hvilken var icke allenast kyrkofridens, kvinnofridens och hemfridens, utan äfven tingsfridens förste skyddsherre i Skandinavien — här har historien sjelf anvisat en berättigad plats för ett fredens allhärjarting i norden!
Ordensregn.
i extra ordenskapitel den 15 maj utnämndes Till kommendör med stora korset af Vasaorden Hertigen af Nerike Eugen Napoleon Nicolaus och öfverståthållaren frih. C. G. A. Tamm.
Till kommendör af Vasaorden andra klassen. Grosshandlaren i Gefle J. Rettig och bruksegaren Arvid Lindman.
344
Källa: Project Runeberg ·