Sida 251
Åttiotalets teaterstorheter.
Gustaf Fr edrik son som Olivier de Jalin i »Falska juveler».
Premier 20 maj 1880.
»De qvinnor, som här omge er, ha alla begått något felsteg i sitt förflutna lif, de ha en fläck på sitt namn och de sluta sig så tätt som möjligt tillsammans, så att den der fläcken inte så lätt ska falla i ögonen. De ha samma ursprung, samma yta och samma fördomar som damerna i den bättre societén, men tillhöra den inte mer. De äro ett slags juveler . . . ofta vackra, strålande ... ja bländande; men alltid falska!»
Olga Björkegren som Suzanne D’Ange i »Falska juveler».
Premier 20 maj 1880.
»Om kärleken inte behöfver någon tid för att väckas till lif, skulle han ändå inte kunna undvara den för att lefva. Och utan att precis tro på, att de känslor, vi uppväcka, vara i evighet, vilja vi fruntimmer ändå kunna tro på, att de ha någon varaktighet. Ni säger, att ni älskar mig och ni reser bort om sex veckor för att troligtvis aldrig mera komma tillbaka. Förefaller jag er verkligen vara en qvinna, hvars kapriser räcka ungefär en månad?»
Ellen Hartman som Siri »I telefon».
Premier 8 mars 1887.
»Å, hon förlofvade sig väl med honom därför att han är så rik, kan jag tro.
Det vet jag inte, men jag har hört flickorna tala om honom. I sällskap är han tvär som en dogg, och så kommer han in i rummet med stora ridstöflar på. Han är inte alls chic. — Vet du hvad det är: chic?
Det är när man är riktigt stilig — som notarien. Ida säger alltid, att han är chic.»
Anna Pettersson som Sköna Helena. Premier 23 april 1888
C. F. Lundqvist som Hans Sachs i »Mästersångama». Premier 2 april 1887.
»Hör oss gudinna! hör oss Afrodite: Kärlek måste vi ha, om än aldrig så
lite!»
(ur Sköna Helena).
»Flarn! Flarn!
Bländverk och flarn! Hur än jag spana hann I gamla krönikan,
Jag kan ej grunden spåra Till, hvi i blodig strid Sig menskor plåga och såra Och aldrig hålla frid!»
251
Källa: Project Runeberg ·
