Sida 154
1882
Ur årets
Bekant åldrings dramatiska död.
Historikern von Schin-kel skjuter sig.
Den 14 febr. afled å Vifors egendom i Gestrikland, vid öfver 87 års ålder, en man som i sina yngre och medelålders dagar spelat en viss roll i landets innersta historia, nemligen öfverste Berndt von Schinkel.
Det för eftervärlden märkligaste som von Schinkel uträttat var utgifvandet af »Minnen ur Sveriges nyare historia», i hvilket omständliga verk (delvis redigeradt af S:s brorson C. V. Bergman) framlagts en stor mängd handlingar, som belysa historien om Carl Johan och hans politik. Det var i en del af detta verk Sverige med häpnad erfor att ännu på 1850-talet »familjetraktaten» med Ryssland aldrig blifvit upphäfd, genom hvilken traktat Ryssland förbundit sig att, om så behöfdes, med 15,000 man understödja den Bemadotteska dynastien — en upplysning, hvilken på sin tid i landet framkallade en opinionsstorm som ledde till november-traktaten med vest-makten och till ett öfvergifvande af Oscar I:s något absolutistiska regeringssystem.
Efter att den 31 jan., under ett fall utför trätrappan hafva ådragit sig ett svårare benbrott, så att han måste intaga sängen och förblifva liggande, med undantag af en liten stund dagligen då han lyftes i en länstol och fick sitta, blef tiden honom lång och hans sinnesstämning nedtryckt, i synnerhet som han de senaste dagarna tycktes hafva kommit till insigt af, att han ej skulle blifva återstäld. Sedan han den 14 febr. blifvit flyttad i länstolen, bad han de innevarande att få vara ensam. De gingo ut i ett angränsande rum, när en af dem tittade in till öfversten fick han se honom ha en pistol i handen riktad mot munnen. De skyndade in, men han riktade då pistolen mot dem, med hotelse att skjuta om de kommo närmare. En af dem lyckades det oaktadt komma bakom stolen och afväpna den gamle, hvarefter de gingo ut i ett yttre rum för att undersöka pistolen. Under tiden hördes smällen af ett skott i öfverstens rum och då de rusade in i rummet satt han med en af skjuten pistol i handen— död. Skottet hade aflossats i munnen. Att han innehade dessa pistoler, saknade emellertid de närvarande kännedom om.
i 54
Berndt von Schinkel. (U ngdomsporträtt).
krönika.
hade några af hjonen, som allt sedan tidigt på morgonen genom förtärande af bränvin och öl varit berusade och bråkiga, uppfört sig oordentligt, sär-skildt genom en väl närgången »kurtis» mot den qvinna, som utdelar kaffet. Då vaktmästaren vid inrättningen Moberg sökte återställa ordning och köra ut orostiftarna, blef han omkullknuffad, slagen och sparkad i hufvudet, hvarvid han slutligen störtade framstupa utför halfva den trappa, som leder ned från nyssnämda lokal. Utför den andra hälften kastades han af hjonen så att han slutligen föll ned på gården. Han reste sig, men blef ånyo omkullknuffad, slagen, sparkad och trampad på bröstet, allt under det hotelser uttalades af de vildaste bland de i uppträdet deltagande. Så hade en sagt: »Ha ni träskor på er, så sparka, och sparka ihjel honom!» och en annan. »Det kan ej kosta mig mer än tre månader, men nu ska' vi ge honom!» o. s. v. (Det är att märka, att samtliga hjonen buro träskor.) En annan af inrättningens vaktmästare, Nilsson, skyndade till hjelp; men vid försöken att föra två af hjonen, Sandberg och Tillberg, som voro mest berusade och vildsinta, ned i arresten, skredo så väl dessa som några deras kamrater ånyo till våldsamheter, hvarvid så väl Moberg som äfven Nilsson blefvo slagna och sparkade. Den senare, som låg framstupa på gården, under det hjonen med händer och fötter bearbetade hans kropp och hufvud, lyckades slutligen resa sig och komma undan de förföljande hjonen in i ett logement. Föreståndaren kapten Kempff, som kom ned för att taga reda på oväsendet, blef på hans fråga hvilka orostiftarne voro, då Sandberg och Tillberg utpekades, öfverfallen af dessa jemte ett par andra hjon och slagen, dock utan menlig påföljd. Den förutnämde poliskonstapeln, som skulle hjelpa till att hålla de vildsinta hjonen på afstånd och dervid begagnade sig af en käpp, för att fösa undan dem, blef äfven slagen och sparkad samt fick sjelf smaka käppen, som hjonen vredo ur hans hand.
Sedan dels på gifven signal till brandstationen manskap der-ifrån skyndat till för att göra vakt, dels poliskommissariema Scher och Sandström jemte en del konstaplar från Katarina och Centralpolisen infunnit sig, blefvo de ofvannämde Sandberg och Tillberg häktade och afförde till Katarina vaktkontor. Två andra af de i tumultet mest verksamme, Hasselström och Andersson, lyckades rymma, derigenom att de svingade sig öfver det å ena sidan af inrättningens gård, varande staket och kastade sig handlöst ned på den mot Stadsgården brant stupande och djupt under gårdens yta liggande afsatsen — ett hopp som synes lifsfarligt.
Eget förefaller att vaktgöringen inom inrättningen bestrides af några bland hjonen, hvarigenom dels insmuggling af bränvin, dels flera andra olägenheter synas vara omöjliga att undvika. Då hjonens antal uppgår till flera hundra (f. n. 655 karlar och 85 qvinnor), synes det som om till vaktgöring väl behöfdes några handfasta, ordentliga och fullt pålitliga karlar.
Våldsamt uppträde å Dihlströmska arbetsinrättningen den 19 Februari.
Inne i förutnämnda lokal
Källa: Project Runeberg ·