Sida 429
automobilutställningen
i Sverige.
Clarence von Rosen.
En automobilklubb i Stockholm bildad.
Vid ett diskussionsmöte i
Idrottsparken den 20 maj.
Grefve Clarence von Rosen talade för bildandet af en automobilklubb i Stockholm. Hvad dylika klubbar i Danmark och Tyskland uträttat, det är, som man vet, icke litet. Han ansåg, att det fanns stora förutsättningar för bildandet af en klubb och yrkade, att det skulle ske vid detta tillfälle.
Att arbeta för realiserandet af detta beslut uppdrogs åt den nuvarande styrelsen för automobilutställningen i egenskap af interimsstyrelse. Till ordförande i interimsstyrelsen valdes professor Hj. Sjögren.
En furstlig automobiltur.
Kronprins Gustaf och prinsessan Ingeborg profva en af de
nya vagnarna.
Sedan prinsessan Ingeborg i hast ifört sig en charmant roströd auto-mobilpäls från en af utställningsmontrerna, stego hon och kronprinsen upp i en af de svenska automobiler, som tilldrogo sig den största uppmärksamheten — fabriken Scanias i Malmö — och så fick man nöjet att se det furstliga paret i susande fart ila rundt den väldiga arenan midt i vimlet af öfriga åkande.
Djurgården rundt i automobil.
Ägaren till en af de mest uppmärksammade motorvagnarna på utställningen, ingeniör Folke Olaf, inbjöd oss i torsdags att företaga en promenad i hans eleganta automobil. Vagnen är af Touneau-system och försedd med en 12 hästkrafters motor, som drifves med bensin, och garanterar god fart, om så önskas ända upp till 60 km i timmen. Den är tillverkad af firman Wolseley i Birmingham. Elegant och lätt, nästan som en af de amerikanska promenadautomobilerna, är hr Olafs vagn samtidigt solid och kraftig.
Under hela färden, som ställdes ut till Djurgården, fungerade maskineriet snabbt och säkert. Såväl föraren, ingeniör Olaf, som automobilen visade en manöverduglighet, som åtminstone för icke fackmannen var förvånande. Ofta såg det ut som om vi skulle törna ihop med någon af de många mötande vagnarna och fot-gängarne, exempelvis å Gustaf Adolfs torg och Strandvägen, men förarens vana hand och säkra öga räddade oss från hvarje fara. När vi kommit ut på landsvägen och utrymmet blef bättre, ökade vi farten, så att vi stundtals gjorde 55 km och mer. Det är verkligen en
hänförande känsla, att ila fram med snälltågsfart i en vagn, knappt så stor som en vanlig taxameter, och dock hela tiden vara herre öfver situationen, kunna öka och sakta farten efter behag, stanna på några få meters längd, åka i en snörrät linie eller slingra och svänga hit och dit som en ovan velocipedryttare. Särskildt för-vånansvärdt var det att se med hvilken lätthet vi togo äfven de brantaste backar. Uppför en sådan startade vi med alltför liten fart, men trots detta gick det att komma upp. Vi stannade nämligen midt i backen och tog ny fart.
Oaktadt vår stad för närvarande gästas af en mängd automobiler, är detta moderna fortskaffningsmedel ännu så ovanligt, att det väcker betydligt uppseende hvar-helst det uppträder. Både inom staden och ute på landsvägen å Djurgården hugnades vi med en storartad uppmärksamhet icke minst från droskhästarna, som ännu icke vant sig att betrakta sin nyaste konkurrent och presumtive arftagare med det jämnmod, som vederbör.
Svenska Dagbladet.
429
Källa: Project Runeberg ·