Read Runeberg

Oscar II och hans tid. En bokfilm

Originalsida 53
Originalsida 53
Originalsida 52
Originalsida 53
52–53

Sida 53

Sven Nilsson föddes i byn Alfastorp i Asmundstorps socken af Rönneberga härad i Skåne den 8 Mars 1787. Föräldrarne voro landtbrukaren Nils Nilsson och hans hustru Thora Svensdotter. Sedan sonen af föräld-rame lärt sig läsa och skrifva, skickades han vid tio års ålder till folkskolan, der läraren, ortens klockare, likväl snart förklarade, att den vettgirige gossen var honom jemngod i kunskaper och att han icke kunde lära något mera. Detta glädjande vittnesbörd väckte hos föräld-rame hoppet att en dag få se deras Sven som pr est, och efter långa och många öfverläggningar stannade man vid beslutet, att skicka gossen till latinskolan i Landskrona. Efter några års undervisning, derunder han bland andra handleddes af den skicklige Lucas Gad, ankom han 1802 till Lunds universitet och promoverades derstädes till filosofie doktor den 21 Juli 1811.

År 1816 utnämndes han till akademie adjunkt i Lund, aflade två år senare medicine-kandidat-examen och förordnades 1819 till intendent vid universitetets zoologiska museum, hvilken institution, grundlagd af Retzius, under Nilssons händer vann en rik och hastig utveckling. År 1821 erhöll han professors titel och fortfor att verka såsom akademisk lärare till 1828, då han förordnades till intendent vid Vetenskaps-Akademiens zoologiska museum i Stockholm.

År 1821 började han publicera sitt berömda verk Skandinavisk fauna; en handbok för jägare och zoologer, med hvilket arbete zoologiens studium i Sverige kan sägas hafva blifvit väckt till lif och intresset för denna vetenskap nedstigit från katedern till alla samhällsklasser.

Vid fyllda 70 år ansåg sig professor Nilsson böra upphöra med sin akademiska lärareverksamhet och egna återstoden af sitt lif åt vetenskapliga forskningar. Efter 1858 bosatte han sig för några år i Stockholm, men återvände 1865 till Lund, derifrån han allt emellanåt företagit utländska resor. Herm. Hofberg.

Elias Magnus Fries föddes den 15 Augusti 1794 i Femsjö socken, belägen på gränsen till Halland, i Vestbo härad af Jönköpings län. Föräldrarne voro prosten och kyrkoherden i nämnda församling Teodor Fries och hans maka Sara Elisabet Vernelin.

Emedan Elias var enda barnet och inga med honom jemnåriga funnos i trakten, tillbragte han sina barnaår nästan uteslutande i fadrens sällskap och leddes af honom tidigt till naturens studium. Redan innan han utbytte Vexiö gymnasium mot universitetet hade han för sig sjelf börjat beskrifva och namngifva de botaniska fynd han gjort, som ej fanns i de böcker han hade att tillgå.

År 1811 blef Fries student i Lund. 1814, således endast tjugu år gammal, tog han den filosofiska graden med utmärkelse, och utnämndes samma år till docent i botaniken. Efter att i naturen hafva sett och studerat ett större antal och former af svampames växtfamilj, än någon vetenskapsman före honom utgaf han 1821 första delen af sitt Systema mycologicum, ett arbete som genast gjorde epok inom vetenskapen, och länge betraktades såsom den enda och riktiga grundvalen för studiet af svamparnes talrika växtgrupp.

1824 erhöll han professors titel. Dessa befordringar åtföljdes likväl icke af motsvarande ekonomiska fördelar. Först efter tolf års ganska ansträngande akademisk tjenstgöring erhöll han lön och till på köpet ganska otillräcklig. Sedermera ordnade kronprins Oscar, som då var Universitetets kansler så, att Fries utnämndes till professor i praktisk ekonomi vid Upsala universitet 1834. Der han verkat till 1859 då han afgick med pension.

Han är medlem i Svenska Vetenskapsakademien. En af de Aderton i Svenska Akademien. Hedersledamot af Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akademien.

Herm. Hofberg.

53

Källa: Project Runeberg ·