Sida 86
1
TVÅ STORA ELDSVÅDOR.
Tyska kyrkans brand.
7 oktober.
Det är temligen uppenbart, att elden rasat ganska länge i tornets inre, innan den samma a f en förbigående person upptäcktes och brandcorpsen kl. 2,20 på morgonen allarmerades; ty vid dennes ankomst började lågorna redan att slå ut genom tomgluggame. De upp till tornspiran ledande pinnstegarne voro äfven nedbrända, så att eldsläckningsmanskapet icke kunde komma högre upp än till slutet af de från tornets fot ett stycke upp gående stentrapporna. Derjemte var det en annan omständighet, som hindrade släckningen. De höga gallerpor-tarne till kyrkogården voro nämligen som vanligt om nättema stängda, och det dröjde en god stund, innan dessa hunno öppnas och brandcorpsen kom in på kyrkogården, åt hvilken in-gångarne till kyrkan och tornet äro belägna. Elden fick således ohejdad gripa omkring sig, och det dröjde icke heller länge, innan den vackra mot skyn sig resande tomspiran var omhvärfd af ett riktigt eldhaf.
Klockan omkring l/i 4 började den ståtliga spiran att svigta och det syntes tydligt, att hon icke skulle kunna härda ut länge; en q vart senare sjönk den ock med ett brak ned öfver kyrkans redan brinnande takresning och närmaste ställen af Tyska brinken och kyrkogården. Förut hade de stora ringklockorna störtat ned och återfunnits till en del nedsmälta efter brandens slut liggande på hvalfvet ofvanför orgelläktaren. Den ena af dem, antagligen den största, hade slagit sig en öppning i hvalfvet, hvilken öppning helt och hållet fylldes af klockans kant.
Klockan omkring 1 /2 6 var elden begränsad, fastän brandcorpsen ännu en stund var upptagen af eftersläckningen. Ingen blef skadad till Uf eller lem oaktadt tillbuden voro både många och hotande.
Branden i Eldqvarn.
31 oktober.
Strax före kl. 5 utbröt en eller två trappor upp i nordöstra hörnet af huset N:o 1 vid Handtverkaregatan på Kungsholmen en så häftig vådeld, att de derstädes sysselsatte arbetarae med knapp nöd hunno rädda sig och lågorna inom ett par minuter, efter det faran varsnades, slogo ut genom flere fönster och med en förfärande hastighet spredo sig dels i det närmast åt Handtverkaregatan belägna midtelpartiet, och dels i den åt öster utmed sjön liggande flygeln, hvilka tillsammans bilda det storartade qvarnetabli ssement, som är kändt under benämningen Eldqvarn.
Den stora eldsvådan, den största som på senaste tiden rasat i hufvudstaden, fick sålunda icke antaga så förfärliga dimensioner, man från början och i synnerhet i betraktande af den häftiga blåst, som under hela tiden var rådande, hade anledning att befara. En lycka i olyckan var, att vinden låg åt sjön, och att således någon fara för närliggande hus, bland hvilka särskildt må nämnas Serafimerlasarettet, icke var för handen, utan brandcorpsen kunde koncentrera alla sina krafter på släckningen af den antända egendomen.
Dessa krafter voro icke heller så obetydliga, ty utom sin egen numera ansenliga eldsläckningsmateriel, bestående bland annat af två ångsprutor, hade brandcorpsen till sitt förfogande tvänne andra dylika sprutor, af hvilka den ena tillhörde en enskild person och den andra flottan. Dessa sprutor voro också samtliga i full gång till kl. mellan 9 och 10, då brandchefen hemsände en del af eldsläckningsmaterielen till stationerna för att icke längre lemna dessa helt och hållet utblottade på redskap, i händelse någon ny eldsvåda skulle uppstå, och endast behöll de fyra ångsprutorna, hvilka i och för eftersläckningen troligen komma att hållas i gång hela natten.
H. M:t konungen anlände vid 6-tiden till brandstället och qvarstannade der en längre stund samt gjorde sig under tiden noga underrättad om de åtgärder, som vidtagits för eldens hämmande, öfverståthållaren, underståthållaren, polismästaren, polisintendenten äfvensom kommendanten hade förut infunnit sig
86
Källa: Project Runeberg ·