Sida 234
Viktor Rydberg fäller för hädelse.
»Till verldsalltets upphofsman»
aftryckt i Socialdemokraten lördagen den 26 oktober 1888.
STÄMNING
med yrkande om ansvar för hädelse mot Gud genom införande af uppsatsen »Till verldsalltets upphofsman» delgafs i går Socialdemokratens ansvarige utgifvare, red. Hj. Branting. Målet är lottadt på rådhusrättens fjärde afdelning.
BESLAGET.
Socialdemokratens läsare och vänner ha rätt att af mig begära en något tydligare förklaring än i förra numret kunde ges, hvarför en gammal, dömd artikel af Axel Danielsson skulle tryckas om igen, liksom ville vi utmana myndigheterna att ånyo lagligen stjäla så mycket som möjligt af arbetarnes tidning och ge dem ett tillfälle att få ett nytt åtal i gång mot den ansvarige ut-gifvaren.
Här gällde att våga något för att vinna mycket: en af sevärd nedsättning i de barbariska, skändliga straff på sammanlagdt ett och ett hälft års fängelse, som ådömts vår främste man därnere i Malmö.
Om nu Socialdemokraten gjorde denna artikel till sin, så stäldes myndigheterna inför valet, att antingen icke åtala och därigenom sjelfva erkänna orättmätigheten af domame därnere, eller att åtala med risk, ja, stor risk att se mig frikänd af en Stockholmsjury. I bägge fallen måste Högsta domstolen i sin förestående straffmätning öfver Danielsson ta hänsyn härtill.
Hjalmar Branting.
JURYNS SAMMANSÄTTNING.
af åklagaren: assessorn J. H. N. Wold (utesluten af svaranden) kyrkoherden A. E. Bergman, godsega-ren W. Walldén och häradshöfding Berger;
af svaranden: litteratören S. A. Hedin (utesluten af åklagaren) f. d. kaptenen J. Mankell, prof. R. Tiger-stedt och juris. kand. A. Hemming;
af domstolen: stadsnotarie H.
Hjalmar Branting.
Malmberg (utesluten af åklagaren), prof. E. W. Montan, f. d. advokat-fiskalen T. A. Billberg (utesluten af svaranden) prof. V. Rydberg och au-ditören R. Benckert.
JURYNS BESLUT.
Juryn sammanträdde den 30 Nov. kl. ii. och blef resultatet efter två timmars öfverläggning att den åtalade artikeln förklarades vara hädisk.
UTSLAGET.
--------ty pröfvar Rådhusrätten
rättvist döma ofvanbemälde litteratören Karl Hjalmar Branting att hållas till fängelse i tre månader och femton dagar.
FÄLD.
Detta blef alltså svaret på min vädjan till en upplystare opinion än den som huserar bland handelsverl-den och byråkratin i den förträffliga staden Malmö.
— Men i juryn satt, det skrifver jag här, fast det är i egen sak, åtminstone en som svek sin pligt. —
Hurudant den mannens samvete är beskaffadt känner jag icke. Men det vet jag, att mitt kommer att vara fullkomligt lugnt, medan jag aftjänar det straff, som han varit med att ådöma för att jag användt mitt förnuft i religiösa ting. Och hvem vet, kanske ändå affällingen
från frihetens sak kommer att fåfängt önska sig tillbaka de känslor, med hvilka jag i min cell på Långholmen skall kunna läsa om hur man ute i den fria verlden begår hundraårsminnet af Bastiljens fall.
Hjalmar Branting.
Bref från Branting till Danielsson.
Stockholm den 22 dec. 88.
Broder!
Det gick inte, som du sett. Jag hade underskattat våra gamla frihetsman. Deras feghet är bottenlös. Det måtte af allt jag kunnat lukta mig till ha varit Viktor Rydberg, som afgjorde saken. Hvilket fall från den tid han kastade ut Siste Atenaren 'i krigarens lofliga af sigt att såra och döda’, som han sjelf säger i företalet.
Naturligtvis får man välja sina uttryck om juryn, men det är alltid bra att sjelf veta hvad man vet.
Det blir publicistmöte nästa sommar i Hedlunds liberala stad. Vid den tiden sitta vi alla fyra redaktörer för socialistiska tidningar i fängelse. Jag tycker vi borde uppvakta våra ärade kolleger med en gemensam skrif-velse och tacka dem för hvad de gjort för pressens frihet.
Din vän Hj. Branting.
TACK!
För de talrika bevis på sympati, som med anledning af mitt frigif-vande från fängelset kommit mig till del, anhåller jag att få på detta sätt framföra det vördsamma tack, som det är mig omöjligt sända hvar och en enskildt. Jag ser i dem alla i första rummet en demonstration mot de förföljelser för brottet att tänka fritt, hvilka besvärat våra maktegande under dessa senare år och för min personliga del en forpligtelse att fortfarande efter måttet af mina krafter arbeta på att kull-störta hvad som måste fällas för att det nya, bättre skall kunna komma fram.
Stockholm den 29 oktober 1889.
Hjalmar Branting.
234
Källa: Project Runeberg ·
