Sida 62
i8 74 —
Mördarne Hjert och Tector.
Mord å öppen landsväg.
4 september 1874.
Enligt hvad kon:s befhde först på enskild väg och därefter genom rapporter från vederbörande länsman inhemtat, hafva kl. vid pass 12 på natten till den 1 innevarande månad en vid Oxelösund—Flen—Vestmanlands jem-vägsanläggning anställd ingeniör, vid namnUpmark, och en honom följaktig körsven, under färd i vagn mellan Sparreholms jernvägsstation och Eskilstuna, blifvit på ungefär en half mils afstånd norr om Malmköping invid en öfver landsvägen anbragt, då tillsluten, grind försåtligt öfverfallna med gevärsskott af några på ena sidan om vägen gömda personer, dervid kusken dödats på stället och Upmark af två skott sårats med den påföljd, att han, efter att ha blifvit afförd till en i närheten af landsvägen belägen by, benämnd Nafversta, och der erhållit läkarevård, sistlidne gårdag kl. 4 e. m. aflidit.
Arrestering.
6 november 1874.
Stockholms djerfvaste tjufvar, nemligen förre artilleristen Gustaf Adolf Eriksson Hjert och förre mureriarbetaren Konrad Pettersson Lundqvist Tector, äfven de s. k. Gotlandstjufvame infångades i går af detektiva polisen i Stockholm. Gripandet var förenadt med fara för polispersonalen och den förtjenar erkännande från allmänhetens sida.
Civilingeniör Upmarks mördare upptäckta.
2g november 1874.
Då vi första gången omnämnde förre straffångame Hjerts och Tectors gripande, meddelade vi i sammanhang dermed att antydan gjorts hos polisen derom, att Hjert och Tector möjligen kunde hafva föröfvat eller åtninstone varit delaktiga i morden å civil-ingeniören Upmark och dennes körsven August Larsson.
Dessa nekade först hårdnackat, men slutligen veknade deras hårda sinnen och de bekände båda, att de ensamma natten till den 1 september med begagnandet af skjutvapen föröfvat morden å Upmark och Larsson, i tro att det åkdon, hvari dessa färdades, var postdiligensen.
Domen.
12 maj 1875.
Hjert och Tector undergingo i förra veckan ransakning å Visby cellfängelse och dömdes för de å Gotland begångna stölderna att undergå 10 års straffarbete. Tector dömdes derjemte att för delaktighet i mordet å Upmark och hans körsven i ena bot mista lifvet.
Juli 1875
Hjert dömdes att för tredje resans stöld, förenad med inbrott, undergå 10 års straffarbete och vara medborgerligt förtroende förlustig i 10 år derutöfver, samt att för delaktighet i mordet å ingeniör Upmark och hans körsven mista lifvet medelst halshuggning.
Hjerts och Tectors afrättningar.
Hjerts af rättning.
18 maj 1876.
I går klockan half tre på morgonen affördes mördaren Hjert med extratåg från Stockholm till Sparreholm, hvarifrån han vidare befordrades med skjuts till den omkring tre qvarts mil från Malmköping belägna afrättnings-platsen Lidamon, der hans hufvud föll några minuter efter klockan sju.
Då extratåget strax efter klockan fem anlände till Sparreholm, var redan en betydlig menniskomassa, nästan uteslutande bestående af allmoge, samlad å afrättsplatsen. Under hela nattens lopp hade nemligen spridda skaror af män, qvinnor och barn från omnejden synts ställa sina steg till skådeplatsen för den blodiga akten. Å denna plats, hvilken tillhör egendomen Fräken-torps egor, hade en schavott, 12 fot bred och 14 fot lång samt 2 fots höjd över marken, blifvit uppförd af bräder och sparrar. Upp till denna estrad ledde en svagt sluttande brygga, likaledes af bräder. Ofvanpå schavotten låg en liten träkubb, höljd af friska granqvistar och försedd med urholkningar för delinqven-tens haka och axlar; det var stupstocken.
Några minuter före klockan sju hördes ett sorl bland den församlade menigheten: »der kommer han1» En djup tystnad inträdde bland de församlade, då vagnen körde in på den inhägnade platsen. Hjerts utseende var, om man frånser den kalla, nästan hånande blicken, icke obehagligt. Något karakteristiskt hade det dock ej. Pannan var af medelmåttlig höjd och håret ljusbrunt; ett par små färglösa mustascher dolde icke fullständigt de tunna läpparne; munnen hade ett beslutsamt, energiskt uttryck. Fången var ganska snyggt klädd. Öfverrocken, liksom den mjuka filthatten, var oklanderlig; af den hvita halsduken och de svarta permissionerna skulle man kunnat tro att han ämnat sig till en vida gladare fest.
Sedan åkdonet stannat samt predikanten och fånggevaldi-gema stigit ned, gingo de sistnämnda fram till Hjert och upplöste jemblacken. Efter att sålunda hafva blifvit fri från sina bojor steg den lifdömde ur åkdonet, såsom det tycktes, med mycken säkerhet och lätthet. Han tog derefter ett kort afsked af geval-
Gustaf Adolf Eriksson Hjert.
62
Källa: Project Runeberg ·