Sida 312
1
8^5
Sverige har landssorg.
Viktor Rydberg.
Viktor Rydberg har den 21 september aflidit i sitt hem, Ekeliden, Djursholm.
I skymningen den 21 September.
Det vill inte gå att sysselsätta sig med något annat — ty tanken hvarken vill eller kan lämna Ekeliden, där den svenska bildningens vapensmed, den svenska diktningens patriark ligger död. Jag ser septemberhimmeln öfver den sofvande mästarens hus blifva vintrigt blek och klar med bud om fattigdomens och det tryckande mörkrets årstid, och jag hör höstens hårdt och nyckfullt förödande blåst storma och slita i träden, kanske aldrig så älskade och så ståtliga som i ålderns och undergångens imponerande kungaskrud. Och öfver filosofgången, som leder upp till Viktor Rydbergs Tusculum, ligger solstrimman orörlig och förstenad, ett epitafiums sista, oförglömliga vers af guldbokstäfver.
Och jag ser upp mot studiekammarens fönster, där hans lampa aldrig mer skall tändas — arbetslampan med den jämt och klart brinnande lågan, som jag så många gånger sett tindra däruppe. Sent på nättema, då man gick Djurs-holmsvägarne, såg man den lysa däruppe, talande sitt språk om oförtröttad möda, om kunskapsbegär, som ej fick ro, tanke, som aldrig rastade, och dröm, som spann och spann sin gyllene och äkta tråd. Det kom en blygsel öfver en för allt det myckna lilla och likgiltiga, med hvilket ens ungdom gaf sig tid, inför denna ständigt brinnande lampa, och på samma gång erfor man en djup känsla af tacksam vördnad. Det var den svenska bildningens väktare, som fast redan grånad, utan att låta öfvermanna sig af natten, satt på sin post med gjallarhomet, lyran och in-folion, och kring hans kastell hördes suset af den svenska odlingens vårdträd — som tycktes hafva en af sina rötter på hans egen gård. Oscar Levertin.
Viktor Rydbergs sista dagar.
Redan länge hade professor Rydberg lidit af svindelanfall. Symptom till ägghvitesjukdom hade visserligen länge yppat sig, men ingen, icke ens den erfarne läkaren professor Vising, hade trott en katastrof så nära förestående.
Den 14 d:s hade professor Rydberg varit i Stockholm. Vid hemkomsten klagade han öfver förkylning. Så följde en alltmera tilltagande afmattning, till dess på fredagen en förbättring tycktes inträda.
Natten till den 21 var dock mycket orolig. På morgonen inträdde yrsel. Då blef det med ens klart att sjukdomen antagit en mera hotande karakter.
Patienten blef alltmera orolig. Han ville från sängkammaren till arbetsrummet, dit han också fördes af sin maka och en ung kandidat, som gästade familjen. Stödd af dessa ledsagades han till sin arbetsstol. Han sjönk ned i denna. De omkringstående, som höllo hans händer i sina, kände hur pulsen allt mer försvagades, och inom få minuter var allt slut. Viktor Rydberg var död!
Under den sista tiden och framför allt under den sista dagens yrsel och skärande oro var det uppenbart, att han ansåg sig jägtad af öfverhängande, trängande arbete.
»Det är två vaktmästare, som skola ha manuskript af mig!» ropade han. På middagen var han död. Dödsorsaken var blodförgiftning, tillkommen genom sockersjuka, som stött till ägghvitesjukan. Ett egendomligt fall, säger läkaren.
Viktor Rydbergs griftefärd i Stockholm.
I går begingo vi ännu en af dessa stora sorgefester, som skrifva in sig i hufvudstadens historia, hvarom vi skola tala med våra barn och dessa i sin ordning förtälja för efterkommande.
Innan Viktor Rydberg för alltid lemnade sitt stilla hem vid Djursholm var det den yngsta ungdomen, som sjöng en afskedshelsning till honom. Vid halfettiden samlades i villan Ekeliden ett 70-tal skolbarn från Djursholms läroverk under ledning af sina lärarinnor. Utanför likrummet, der den hänsofne skalden ännu hvilade i sin praktfulla blomster bädd, stämde de späda rösterna upp en af de skönaste sånger som klingat från Viktor Rydbergs lyra, Bethle-hems stjerna, till musik af fru Tegnér. Vekt och känsligt ledsagade Sven Scholander på sin luta den silfverklingande sången.
Något före kl. 1 hade nära 700 studenter med extratåg anländt till hufvudstaden, hvilka skulle deltaga i den stora sorgefesten. Ofantliga menniskomassor trängdes på de gator der liktåget gick fram.
I Klara kyrka hade under tiden samlats en mängd korporationer och enskilda, med inträdeskort försedda personer. Konungen och prins Eugen ha kommit kl. 2 och tagit plats längst fram i koret till höger. Der ser man också af regeringens medlemmar statsråden Gilljam, frih. Åkerhielm och Wikblad samt medlemmar af den norska statsrådsafdel-ningen, generalen grefve Lagerberg, förre landshöfdingen Treffenberg, professorn frih. Nordenskiöld, landshöfding
312
Källa: Project Runeberg ·