Sida 392
1^00
Nordlunds
dom och
afrättning.
Från första rannsakningen.
Nordlund befinner sig, då han införes, i ett upprördt tillstånd, hvilket bäst ses på hans likbleka hy. Häradshöfding Uggla hade nämligen, som förut nämndt bestämt att fången skulle framföras fängslad med bojor, och denna åtgärd var naturligtvis berättigad. Nordlund lär ju själf ha yttrat vid ett tillfälle att om han också inte hade revolvrar, ägde han i alla fall så präktiga tänder att han kunde bita strupen af en människa. Hur mycket skryt som låg häri må lämnas därhän, men nog var det klokast att han framfördes med bakbundna händer och till yttermera visso med en grof kätting om lifvet. Det var detta som framkallat Nordlunds raseri, och uppenbarligen hade vaktarne haft en svår pers att utstå med honom innan de fingo honom upp.
Rorgängare Hellströms berättelse ger anledning till ett inpass af Nordlund.
Det säges i rapporten att Hellström efter att ha rusat ned i maskinen sagt åt maskinisten att stoppa. Men då infaller Nordlund, medan ett spotskt leende spelar om hans tunna läppar: Nej den stoppades inte förrän jag sa’ till om det.
Och när det säges att Nordlund sagt till en ombordvarande: Om ni rör er är ni dödens, då ler han så att den hvita kraftiga tandraden blir synlig. Han har tydligt roligt åt den skräck han injagat hos de ombordvarande. Och han skrattar riktigt i mjugg, när han uppges ha sagt till maskinisten: Jag är kapten här.
Har Nordlund något emot att mejeriföreståndare Ljung-qvists klocka återlämnas till sin ägare? frågar domaren och lyfter upp klockan från bordet.
Nordlund förklarar sig ingenting ha däremot.
Domen.
Nordlund dömes jämlikt kap. 14 §§ 1, 2 och 46 samt kap. 21 §§ 1 och 10 strafflagen att för rån och därvid för-öfvade 5 mord och 8 mordförsök under synnerligen försvårande omständigheter mista lifvet och för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig.
Nordlund öfverfaller i häktet.
Tänkte rymma. Gn vaktkonstapel allvarligt skadad.
Västerås 18 Juli.
I morse kl. 9 inkom i Nordlunds cell vaktmästaren Pettersson, åtföljd af konstaplarne Karlsson, Alberg och Olsson, för att föra Nordlund ut på fängelsegården. Fången öfver-föll först Pettersson hvilken han tillfogade fyra hugg på högra kinden och halsen. Därefter gick han löst på Karlsson, hvilken han tillfogade två svåra hugg öfver högra tinningen. Vaktmästare Olsson sköt då af ett revolverskott och med utstötande af några skrik sjönk Nordlund till golfvet. Karlssons tillstånd är mycket betänkligt.
De Nordlundska illdåden.
Nordlund dömdes för mordförsök å vaktmästaren Pär Pettersson till straffarbete i sex år och tio års förlust af medborgerligt förtroende och för mordförsök mot Karlsson till straffarbete i tio år och vanfräjd för alltid samt dömdes vidare för fem mord i förening med rån och åtta mordförsök att mista lifvet och för alltid vara medborgerligt förtroende förlustig. Dessutom skall Nordlund ersätta Karlsson med 50 kr.
Borgmästaren: — Är Nordlund nöjd med domen?
Nordlund: — Ja!
När halshugges han?
Mångmördaren Nordlund har förklarat sig icke vilja begära nåd.
Nordlund afrättad.
Västerås den 10 september. Mångmördaren Nordlund afrättades strax efter kl. 8 i morse å fängelsets gård här-städes. Närvarande voro länsnotarien B. Hendeberg, fängelsets direktör, predikant och läkare, magistratens ombud, rådman V. Ödman, professorerna J. A. Hammar och V. Hultkrantz samt f. d. professor E. Clason, Upsala, professor E. Holmgren, Stockholm, tre medicine amanuenser, tre ombud för Västerås stadsfullmäktige samt representanter för stadens båda tidningar.
Länsnotarien Hendeberg uppläste domen, fången utfördes fängslad och med bindel för ögonen. Han åtföljdes af fängelsedirektören på ena och fängelsepredikanten på andra sidan. Han bad så en bön och sjöng en sång, hvilken han ännu fortsatte då han nedlade hufvudet till stupstocken. Ett enda hugg af bilan skilde hufvudet från kroppen.
Liket öfverlämnades till de närvarande medicinska auk-toriteterna för undersökning.
Den korta bön, Nordlund före afrättningen framsade, var af följande lydelse: »Fader, i din nåd och barmhärtighet anbefaller jag min anda», hvarpå han sjöng sången »Trygg uti Jesu armar».
Trots den tidiga timmen för afrättningen hade betydande människoskaror samlats utanför fängelset.
Illdådets offer.
Vid läsning om de hemska mordgärningarna på ångaren Prins Carl blef i fredags en vid Observatoriegatan härstä-des boende änkefru så uppskakad att hon drabbades af ett slaganfall. Hennes tillstånd uppgifves vara hopplöst.
Förståndigt nog.
Revolvrar ha efter dramat på Prins Carl befälet på våra ångbåtar i allmänhet lagt sig till med, där de icke förut varit försedda med sådana.
Skarprättaren Dahlman.
392
Källa: Project Runeberg ·