Sida 54
8yG
9$A
August Söderman in memoriam.
Ett bondbröllop.
”När .solons klara sira kur på himlen stifta upp”
PIANO
S L «2 t ^ -»-1 -r— #4=4 fH c */' j* f- —f- t 11 »i j V -0-
DÖD.
Att
Chormästaren vid Kongl. Teatern, Riddaren af Kongl. Vasa-Orden, Ledamoten af Kongl. Musikaliska Akademien, Herr
Johan August Söderman,
född den 17 Juli 1882, efter ett l&ngvarigt lidande stilla afled
i Stockholm Torsdagen den 10 Februari 1876 kl. 8,30 f. m., djupt sörjd af maka, fem barn, moder och syskon, varder endast på detta sätt slägtingar och talrika vänner tillkännagifvet.
Till August Södermans minne.
(Ur verser utdelade vid grafven-)
Hvad du diktat och sjungit ur varmhjärtadt bröst är ett arf, som ditt land håller kärt, det skall klinga melodiskt från strängar och röst som en del af det bästa vi lärt, det har gått öfver hafven, och segrande rikt öfver grafven det också skall gå, ty vår fors och vår skog och vårt fjäll är det likt, det är klart som en vårhimmel blå.
Frans Hedberg.
Ur Södermans annotationsbok.
»Sednaste tjenstgöringsdagen var den 3 nov. 75. Sednaste läkarebetyget inlemnadt den 31 dec. 1875.»
54
August Söderman.
Till förmån för
AUGUST SÖDERMANS
efterlemnade Enka och Barn gifves af samtliga Garnisonsregementenas Musikcorpser m. fl.
Sönd. den 27 Februari kl.2 e. m. uti Ladugårdslands Kyrka
CONCERT
Biljetter å 2 kr. säljas från och med den 23 hos Hrr Musikhandlare.
Insamlingen
för A. Södermans familj har till den 25 April inbragt 14,940 kr. 34 öre.
Ofta har jag tänkt på hans bortgång, och då har alltid den tanken Inställt sig: Hvad skulle han icke ha blifvit för vår tonkonst, om han fått arbeta utan tryck af ekonomiska bekymmer och icke behöft slita ut sig i ett för en skapande konstnär dödande enformigt och mer eller mindre handtverksmässlgt teaterarbete?
C. Fr. Lundqvist.
( Lunkan )
Ur Södermans annotationsbok.
Jag önskar, att jag vore en nors, ty då kunde jag bli stekt och uppäten af någon vacker flicka, som inte vore svag för dålig lukt; men nu är jag som en gammal sik, som har härsknat, det vill ingen menniska ens lukta på mig, och jag säger ingenting derom, ty jag gör som Lazarus
i grafven, 'han luktade redan’----
jag är fördömd af mensklighet och Gudomlighet, ifall någon sådan finnes. Det är till ända med mina förhoppningar på en framtid, jag har endast att hoppas på ett sorgligt, ensligt och på all glädje tomt lif, der jag kan sörja och beklaga mitt föregående, eländigt tillbragta lif, hvilket skall ligga som en tyngd öfver min återstående tillvaro — begynde den också på ett sätt, som kunde gagna samtiden; dock tror jag ej mycket ens på en sådan lycka, ty all den verf och energi, som hittills stått mig bi, äro nu på
-------afvägar, och jag står som
ett aflöfvat träd, naket, kalt och öfvergifvet af alla — och skall endast användas som bränsle för att vid tillfälle värma upp en gammal stackare, hvars (oläsligt) förfrusit och som sedan endast har värmen i helvetet att vänta för sina ger-ningar på jorden.
Källa: Project Runeberg ·