Sida 181
jag efter en sä lång franvaro vid min hemkomst nästan skall komma alt känna mig som iBstånden ifrån de döda bland en generation smn icke känner mig och som jag icke känner och alt jag litel ryser för att från lugnet i grafvcn kanske vara Ivungen att blanda mig i lifvets bekymmer, egennyttiga (vistigheler och andra spöken som skrämma mig midt pä ljusa dagen. Men man skall icke se spöken på ljusa dalen, heter det. Allt har emellertid sin tid och min lur kanske kommer snart att uppenbara mig. Tänker emellertid hit och dit och icke minst pa hur obetydligt fotfäste en konstnär har här på kullriga jordklotet. Mera afundsvärd är dock den fågel som sjunger i skogen för ekorrar och mullvadar än den som sitter i förgylld bur i ett förmak för att roa fröknar. — Som jag haft den äran att nämna, kommer jag väl troligen att stanna här ännu denna vinter. Tiden går så fort, knappt är tisdagen slut så är det lördag, och jag gör därför inga planer utan lefver för dagen som en zigenare. Kunde jag bereda mig tillfälle i en passande årstid, skulle jag mycket gärna medan (jag är) här nere på kusterna göra en tur öfver till Tanger och Tetuan. Mest af nyfikenhet, ty en samlar nya intryck ungefär som en annan gamla sigiller. Den vise braminen ler åt dem båda, men icke alla kunna sitta med benen i kors förr än de blifva tvungna därtill. Emellertid arbetar jag flitigt och hoppas i höst eller vinter kunna afsända hemåt de beställningar, som för länge sedan hade bort vara färdiga. Men man har icke mer än fem fingrar på hvar hand, under det att aptiten är god alla dagar, Gud ske lof. —
.lag har nu jämt så stor bit af papperet öfrigt att jag kan be herr öfverintendenten ursäkta mina slarfviga bokstäfver och annat som icke är på sin plats. Olyckan är att pennan drar handen med sig, som i hastigheten skrifver ner så mycket som den kanske icke borde — dock, skulle jag börja stryka ut, vore det kanhända allt samman, och då blefve det så lite kvar.
Källa: Project Runeberg ·