Sida 182
Till II. Brodtkorb. — Sevilla 2.1 nov. 1850.
I hvarje bref från Sverige får jag de vänligaste och mest smickrande uppfordringar att komma hem. Man vill göra mig till professor, man saknar mig, man behöfver mig. A min sida finner jag det också nästan som en hedersskuld att förr eller senare hörsamma så dana kallelser, då jag, som du vet, rest på statens bekostnad under flera år. Ingen må dock förtänka mig att jag liksom uppskjuter att byta bort mitt nuvarande sorglösa och oberoende zigenarlif emot ett, där jag visserligen skulle vara i en hedrande ställning, men säkerligen skulle finna flera bekymmer än livad jag nu har. Jag har blifvit alltför länge vand vid frihet. Som en fågel i luften har jag flugit omkring och skvggar därför för allt som liknar en bur—hur förgyld den än må vara.—
Till (i. \V. Palm. — Sevilla G febr. 1851.
Frän Scholander har jag nyligen haft ett särdeles lustigt bref. — På allt kan jag märka att vederbörande hemma gärna skulle se att jag snart vände näsan hemåt. Professorerna äro nästan alla så gamla och krassliga, att akademien snart liknar ett murket skepp utan besättning. 1 den kungliga modellskolan hungrar och törstar den uppväxande kungliga svenska ungdomen efter någon som kunde lära stompera rumpor, armbågar och knäskålar, och tror inan att jag skulle passa särdeles väl för detta ohyggliga tröskverk. Men säker som jag är att det nog finnes många, som lättare än jag kunna bestrida denna undervisning, har icke en gäng vaktmästaren med kungens strålande namn på ryggen för mig någon stark magnetisk kraft.
Till II. Brodtkorb. — Sevilla 15 maj 1851.
Jag finner mig ganska väl i Sevilla och har därför ännu icke i tankarna att bryta upp så snart för alt söka någonting bättre. L’univers est une espèce de livre, dont on n’a lu que la première page quand on n’a vu que son
Källa: Project Runeberg ·