Sida 240
en tryckt kungörelse af Karl XI i glas och ram bredvid öfverstlöjtnant (lurkenfeldts grafsten infattad i muren och ornerad med en lie och ett timglas öfver en hemsk dödskalle och ett par korslagda benpipor och skulderblad, allt mycket smakfullt, som Rosensten tyckte. Mfdtemot hade den utdöda höggrefliga ätten Skroop till Storö sin grift med en vidlyftig och lång latinsk inskrift, och öfverst utbredd den stora adliga vapenskölden med strutsply-merade hjälmar och en krönt anka i hjärtvapnet. Rosensten hade dock ännu icke hunnit forska i familjens bedrifter.
I den skumma sakristian visade han mig därefter kyrksilfret och däribland en särdeles fint arbetad tre-armad ljusstake, som sades vara kommen i gamla tider från Lübeck, och i ett skåp sammetsmässduken och ett par hvita mässkjortor — för resten inga konstverk.
Sedan ingenting mera var att bese gingo vi åter upp till prostgården, hvarest jag, oaktadt den bästa vilja och de vänligaste och enträgnaste bjudningar, ickc kunde stanna kvar, emedan samma kväll jag borde passa på att möta ångbåten, utan tog jag hjärtligt afsked af alla och stod snart med Rosenstens och Bruntes hjälp igen vid giist-gifvargården, där mitt andra fordon spändes för och jag reste min väg.
Till II. Brodtkorb. — Stockholm 14 sept. 18(50.
— 1 Stockholm har jag träfat cn mängd gamla vänner och ibland dem också alla våra gemensamma romarc-kamrater och med dem språkat om gamla tider och om dig. Plagemann fann jag riktigt föryngrad och ojämförligt mycket ordentligare än vi sett honom i Rom. Palm däremot tycktes mig hafva blifvit mycket äldre med grått hår och med knappast mer än bara glöden kvar efter den forna flammande glädjen. — Som du vet är Stockholm ett mycket muntert ställe, och jag har sedan min hitkomst varit oupphörligt omkring på tillställningar, bjudningar och lustbarheter på Djurgården, Drottningholm, Ulriksdal etc.
Källa: Project Runeberg ·